Göteborgsposten – 26 november 1862, sida 1

nären föreslagna arbetstiden allt för lång 6 å 7 timmar för barnet, 8 å 9 timmar fö ynglingen vore alldeles för mycket. Hva vberraflade trågan om höjandet af skolafgifiern vore tal. deremot; man borde ej i skola uppresa skrankor mellan den bemedlade oc den jemförelsevis medellöse. En annan vig ug anmärkning hade tal. också emot motio nen, den nemligen, att motionären 1 densam ma ej med ett ord berört den qvinliga upp tostran. Tal. yttrade derefter sina tankar on det törvända i pensionsuppfostran samt cite rade Brauns ord i ,,Den moderna flickpensio nen : Foräldrarne äro förtjasta, förstås o. s v. och slutade sitt anförande med yrkande att den för skolordningens omarbetande möj ligen blifvande komitön måtte äfven taga betraktande den qvinliga uppfostran. Rektor Alander trån Skara förklarade att det fanns mycket behjertansvärdti motionen, men ville dock framställa anmärkningar. Hvad mång: laseriet betraffade instämde han helt och hållet med de andra talarne. Hvad den så mycket omtalade ofveransträngningen beträffade så hade någon dylik klagan åtminstone icke torsports mom det läroverk tal. tillhörde. Tal. trodde för sin del, att all denna klagan vore en sfoljd at konflikten mellan de s. k. ,realisterne och humanisterne. Kurserna i skolstadgan vore visserlgen stora, men det är ej påbjudet att lärjangarne skola kunna dem pertekt. Kloka lärare kunua dervid uträtta mycket. Förslaget om hojandet at afgifterna till skolan kunde tal. ej heller gilla; derigenom skulle mycket obehag uppstå. hörande omorgamserandet al skolstyrelserna vore tal: tanke att låva sorblifva vid hvad som nu är, och i flera småstäder skulle bh alldeles ogörligt av finna ull styrelseledamöter lämpliga bersoner. Hvad betraffade spräkstudiet ansug tal. lanner särdeles nyttigt, såsom bidrasande alt skarpa tankekratten och för öfrigt ville tal. anmarka, att sådana der retormanonor, tatt och ofta, vore ull stort mehu bäda för svårare och lärjungar. Den nya törordmngen om studentexamens aflaggande vid skolorna ausäg tal, skvia blitva en mäktig hälstäng sor ufläg-nandet at alla klagomål om för stora ansträngungar. Hvad betratkade Lyths tyska grammatik och br Hjertas yttranden om den, nade denna lärobok blivit aflagsnad trän Skara och en lämpligare antagen. Hvad grekiskan och latinet betraffade borde man anungen läsa begge språken eller också intetdera. EKorande den ötverklagade bristen på systematiska straft 1 skolorna hade tal. inrattat en strykklass och begagnat densammamed storsta tlordel. Hr Ljungberg (statistikern) ansäg au hr Sommellus bort utstracka sim motion vida längre än han gjort. Mångla-ertet egde 1 kal:s tanke sin tornamsta grund 1 lasmugen al de doda språken. Allt for mycken ud användes på dessa mot de andra och om man då skulle läsa dessa, borde lärjungarne dock ej pinas med aw skrifva dem. Rektor Widell, från Marstrand, hembar motionären sin tacksamhet för motionen, hvars hufvudsyfte han gillade, men anmärkuingar hade han dock att gora mot den. Motionaren hade bland annat föreslagit att blutt en larare skulle tillsättas 1 en skola med 30 lärjungar — detta vore en alldeles oriktig princCip. Vidare ansåg tal. att motivuären lagt alldeles för mycket arbete på lärjungarnes svaga skuldror och tll och med tor de äldste vore tolf timmars daglig sysselsättning alldeles orimligt stor. När man då hör att vid det äroverk hr 8. tillhör lärjungarne sysselsätta16 ummar dagligen, så måste rättvisligen erkännas att den som bär statens val på sina skuldror år vida mindre belastad än en stackars kolgosse. Hvad beträffade hr Hjertas klagonäl öfver bristerna i Lyths grammatik, vore let gifvet att en förständig lärare ej belastale lärjungarnes minne med detaljerna. Höjindet at skolafgiften ville tal. ej vara medl! om, ty det vore svårt att bestämma akillnnalen mellan de medellöses och bemedladedass. Tal. lyckönskade Skara läroverk, der ägra klagomål öfver öfveransträngningar ej thorts, men undrade hvad det ville säga ati van ej brydde sig om att läsa pensa fullstänligt, törmodande tal. att härmed menades nnnIre vigtiga ämnen, men i alla fall vore detta itet besynnerligt. Med motionären instämde al. villigt deruti, att latinet så fort som möjigt måtte få en mera undanskjuten plats. Jet var just tvisterna om hvilka ämnen skola r undervisningen utgå som förorsakade att eformen droges så ut på längden. Hr Ditzinger, representant för Stockholm, ttalade den årigten, att ynglingarne borde eredas för det praktiska lifvet och från dena synpunkt borde man utgå då man ville inöra en ny läsordning. Af ämnen som taga lycken tid och hvaraf man hade föga nytia se ore t. ex. gamla historien; för dennas skullse lefve kunskapen i svenska historien som e 22 w.1 —