Göteborgsposten – 26 november 1862, sida 1

andra; den som vill riktigt fästa intrycken, han går ej länge i galleriet, men återkommer dit ot are for att upplatta en eller två taflor i sender. Hr Sommeln motion alsåge just en dylik torändring i minnesläsningen. Den som vill lara sig språk måste börja studiet deraf 1 sm barndom, men lärjungen bör ej plågas med för långa lexor eller sysselsattas för mycket med formlaran. Dertill kommer att 1 ätskilliga larobocker, t. ex. Lyths tyska språklära, torekomma saker så abstrakta, att man skall vara ganska hemmastadd i språket för att kunna fatta dem, och will bevis derpå uppläste br Hjerta åtskilliga reglor ur nämnda gramatika, hvilka verkligen föreföllo obegripliga, samt omnämnde att på 3 sidor, som innehöllo reglor ang. genera, funnos uppräknade 258 undantag från de uppställda reglorna. Enligt hr H:s åsigt borde gossen börja med trasen — något hvarpå han bad få sasta den troligen bhfvande komitens uppmärksamhet, Hvad beträffade hojandet af lararnes löner, ville han derom nu ej yttra sig, men biträdde dock hr Sommelii forslag, att de förmögnares barn borde i skolafgiften erlägga mer an de tattigares. Atven forslaget om omorgansationen at skolstyrelserna biträdde tal, men besarade dock att det radikala forslaget i detta hänseende ej skulle vinna afseende hos regeringen, hur onskligt det än vore att biskoparne ej längre finge hafva i sin hand styrelsen ofvor skolorna. Rektor Dahm, från Kalmar, avsåg att en blifvande komite borde west lästa sig vid ötveransträngningen i skolorna. För 30 är sedan klagade man aldrig otver otveranstranguing och skolamnena hafva dock under denna ud ökats med 2, men omfånget af ämnena hatva på ett forfarande sätt ullvaxt och geuom den stora massan af smådetaljer dräauktes hos lärjungen allt intresse tor lärdomen. Den uden saunns ej någon aämnesfordelniug, men nu finnes den i stallet och tohden ha butvit: länga lexor, som nu kunna sugas vara sJu gånger så stora som torr, hvarat toljden oLIHVI, att gossarne utslapai sortid, samt torlora allt intresse och kraltetill lardoms iuhemtande. For att undvika detta, funnes en utvag, den neml. alt uppstytia de ämnen, sow nu upplaga mesta tiden, ull en udpunkt då gossarnes krafter blifvit mera utbildade samt alt uppskjuta latinet ull den tid rektor Sommelius foreslagit. Dessutom yrkade hr Dahm all grekiskan ej mätte olIfva obligatorisk. beremot kunde ej talaren instämma med hr 5. deri att filosofien skulle utgå från de olversta klassernas laroamnen; en yngling borde ej, då ban uttradde i litvet, vara frammande åtminstone sor den formella sidan al denna vetenskap. Deremot wille hr D., av kyrkohistorien borde utgå ur läroämnenas antal, hvarjemte tals ofvertygelse vore den, att -kol-tadgan begatt ett misstag då den stall yskan 1 torsta rummet och transkan 1 det andra. Mot hojandet af skolafgiften opponerade sig talaren. Genom att vilja uppuraga en gräns mellan de bemedlade och mindre bemedlade skulle mången, som man med orart ansåg för bemedlad, afhålla sina barn från skolan. Likaledes kunde tal. ej forena sig med motionären deri, att rektorsplatserna kulle vara permanenta, ty misstag kunde begås vid rektorsullsättningar och det vore illa om dylika misstag sedermera ej skulle kunna rättas. Har en man varit duglig på sin plats, behöfde han icke trukta att icke åter blifva ullsatt då den ud, hvarunder han tillförordnats, är ute. Angående omorganisationen at skolstyrelserna vore hr D. af samma tanke som motionären. Tal. yrkade att en öfverstyrelse, bestående af flera personer, skulle urättas eller annu bättre en undervisningsminister tillsättas för att sköta det hela. Man klagar i våra dagar så mycket öfver straten inom skolorna samt att skolan alldeles saknar systemaliska straff. Det vore dertor nödigt att den blifvande komiten allvarsamt ore-krefve, hvilka straff gradvis skulle tillunpas och hvilka ej utan skolkollegiets tillåelse finge användas, hvarigenom lärarne skulle undras att så sorgå sig som nu sker. Bast vore, menade tal., att i detta atseende föreslå nägot som är analogt med det straff ystem, som är antaget vid Nya Elementarskolan i Stockholm. Hr Stråle, repres. för Stockholm, erinra-I le om de vackra orden i K. M:ta tal tilllt ikets ständer och den glädje konungen kände fl sver det tillväxande antalet lärjungar i våra ll u kolor; tal. trodde dock att detta antal snart kulle börja minskas om man ej satte en xräns för mångläseriet. En bedröflig erfarendt hade vi på senaste tiden fått deraf attlu leksoten, som förut endast uppträdt i slick-b kolor, nu äfven visat sig i goss-skolor. Viln rbeta ju för utvidgande: af vår handel, våra tt kommunikationer, vi strafva ju att erhållaln u fullkomligare politisk frihet o. s. v., men su vad glädje hade det kommande slägtet afsfb lla dacca utraäfvandan ARA .. sn Ia