Göteborgsposten – 26 november 1862, sida 1

Bref från Stockholm. (korrespondens till Göteborgs-Posten). D. 23 Novbr 1862. Under den förflutna veckan hatva riks ståndens sammantraden hufvudsakligast var utmärkta af tvenne vigtiga motioner, som re. mitterats till vederborliga utskott, nemliger den om den fria räntan samt hr Sommelim om ändring och tillägg 1 uu gällande skolstadga vid hvilkas remitterande ganska hfliga diskussioner uppstodo i borgareståndet. Hrr Rydin och Sundvallsson voro de enda inom nämnde stånd som motsatte sig den fria räntan. Liksom wid andra tillfällen utvecklade hr Carln, representant för Strengnas, klart och tydligt fordelarne af aw läta räntan vara fri Hr Rydin, som i många fall är ganska liberal, sökte å sin sida, så godt sig göra lat, bevisa motsatsen och anmarkte tillika att man alltid hör den der satsen om räntans frigilvande predikas af herrar millionärer, hvilket föranledde hr Carlån att ull br Rydin sramföra sin tacksamhet for de goda tankar br Rydin hyste om hans lyckliga ekonomiska ställning — tyvärr var talarens stållmng icke sådan som hr Rydin inbillade sig. — Under mer än 4 timmar sysselsatte sig borgareståvdet med hr Sommeli nämnda mouon. Som tidningarne ej hunno i går afton mer än i en ledande artikel omnämna denna märkliga diskussion och jag således får något torsprång, skyndar jag att i korthet redogöra för densamma. Först uppträdde hr Lars Hjerta, som förklarade sig understödja hr Sommelli motion, dock ville han att läsevimmarnes antal än ytterligare inskränkas, till fromma för både lärare och lärjungar. 8 timmars läsning pr dag vore alldeles för mycket, tillochmed en fullväxt persons fysik skulle lida deraf, hurn mycket mer då en ung gosses. Den förfärliga minnesläsningen ansåg tal. vara utomordentligt tröttande för sinnet. Minnesläsningen utöfvade på sinnet samma outsägliga trötthet som åskådande af ett stort tafvelgalleri — man går der fram och blir allt tröttare och tröttare och det ena intrycket utplånar det