Göteborgsposten – 25 november 1862, sida 1

den till Patissiavägen. Detta är den mest befolkade och centrala punkten — samman bindningsådran mellan den nya delen af sta den, i nordvest, och den gamla staden som ligger vid foten af Acropolis. Der är kalet (Å Las. det unga Greklands högqvarter, som älven under vanliga uder är motesplatsen för dem som hungra efter nyheter. Nåväl, trängseln var der litet större än vanugt; och tillökningen bestod af personer från landet, hvilka betraktade en grott tecknad karrikatyr som uppklistrats på väggen, foreställande de seuaste tilldragelsernas hjeltar afkladande konung Otto hanfustanella och otriga grekiska juveler medan drottningen i ett hörn vrider sina händer at fortviflan. Den öfriga delen at min färd till hotellet var ej särdeles rikare på nyheter. Resultatet af mina etterforskuingar kan innefattas i en del taflor och fotografier af Grivas — med na väl gummismorda och kejserliga musta-cher påminnande något om kejsar Napoleon —, några sönderslagna gaslyktor, en stor mängd trefärgade band i knapphälen på de förbigående och studentposter, hvilka gjorde tjenst som nationalgardister vid banken och högvakten. Den ängsligaste diplomat och mest förhardade konservative kunde knappast ingilvas fruktan af den hästiga forändringen eller tala om anarki och faror för samtundets grundvalar; under det deremot den som tror på folkets rätt icke kunde annat än helsa denna brist såsom ett tecken till att Grekerna beslutat visa för verlden, att man lugnt kunde anförtro dem sjelfstyrelse äfven under exceptionela förhållanden. Jag gick åter ut fram mot aftonen. Folkhvimlet hade ansenligt ökats, men detta är alltid fallet i de varma klimaten. Det enda. ovanliga tycktes vara den stora mängd milltär, som visade sig i trängseln. Soldaterna voro lika lugna och ordentliga som de öfriga; intet spår af uppretning eller druckenhet; men i betraktande deraf att det finnes föga mera än 1,200 eller 1,500 man trupper af alla slag i staden, visade de sig mycket på gatorna. Förklaringen deröfver låg deri, att det var deras sista fridag. Eftersom revolutionens framgång till en stor del kan tillskrifvas det iorhållandet, att de förenat sig med solket, var det svårt att genast draga åt disciplinens band, isynnerhet som infanteriet innesluter en stor del rekryter. Ingenting synes så hårdt för den unge soldaten som det tvång hvilket lägges på den rörelsefrihet, hvarvid han varit van, och man väntade, att han skulle så mycket som möjligt begagna sig af det willfälle, de senaste händelserna erbjodo honom. Den 2 Nov. (i dag) skalle eden afläggas till provisoriska regeringen, så att den anomala position, hvari armeen befunnit sig under de sista 10 dagarne, är slut. Den provisoriska regeringen, fullt medveten om den fara som hotade landet, om armåen blefve länge lemnad i sin amfibiska ställning, sedan den brutit sin ed till konungen och icke bundit sig genom någon ny, bestämde denna dag, såsom den första söndagen, efter det sakerna åter kommit i sin normala ställning, för edens afgifvande, och försökte på samma gång gifva ceremonien all den högtidlighet som hon för tillfället kunde. Den utvalda platsen var den så kallade Polygon, till höger om vägen till Patissia (Athenergarnisonens marsfölt.) Och det skulle verkligen vara svårt att inna en plats i hela verlden, som gör djupare ntryck eller är mera öfverlägsen i skönhet och historiskt afseende. Stående mellan de nordvestra sluttningarne af berget Lycabettas och sluttningarne till en annan af dessa enstaka iggande kalkstenshöjder, som utgöra så anmärkningsvärda bildningar på Atticas slätt, och