Göteborgsposten – 25 november 1862, sida 1

sigten af den sanna palikariska typen ocl med de långa mustacher, om yo ulariserats i teckningar; de senare helt och hållet europiserade till anletsdrag och drägt, och nu endas skiljda från de förbigående genom sina skärp eller kokarder. Dessa ynglingar och deras lä rare hafva spelat en framstående roll i hela rörelsen: de voro de första som framträdde och bildade sig till ett säkerhetsgarde; de hade med ungdomens bela entusiasm hängifvit sig åt saken; de voro af stor nytta för ordvingens bibehållande i kritiska ögonblick; de hafva varit outtröttliga i att hålla vakt och patrullera medon all den tid de haft öfver användts till att exercera. Jag såg dem marschera på platsen och blef alldeles förvånad öfver att se de framsteg, som de på så kort tid gjort. Då ceremonien var slut, gafs på fältet en fest iör trupperna. Midtemot paviljongen, der den religiösa ceremonien egt rum hude uppförts en platform, med en dubbel rad kolonner och öfvertäckt, så att den bildade en andra öppen paviljong. Den var bestämd för medlemmarne af provisoriska regeringen och de högre oflicerarne. Till höger och venster derom hade de öfriga oflicerarne sina platser, medan i en halfcirkel midtemot, under öppna arkader prydda med lager och myrten, soldaterna slogo sig ned vid en festmåltid af fårstek och vin. Jag har, oaktadt festen och skjutandet, ej hört omtalas någon enda olyckshändelse.