Göteborgsposten – 24 november 1862, sida 1

Ä — ee 1) Holstein och Lauenberg skola hafvå allt, hvad Tyska Förbundet ford ar åt dem; 2) Slesvig skall hafva rättighet att regera sig sjelft och icke vara representant i riksrådet; 83) En normalbudget skall antagas af Danmark, Holstein, Lauenburg och Slesvig ; 4) Utomordentliga utgifter skola antagas af riksrådet (riksdagen) samt Holsteins, Lauenburgs och Slesvigs särskilda ständerförsamlingar. Det behöfves blott en ringa antydan, för att visa, huru ytligt den ädle grefven befattat sig med frågan, Danska riksrådet utgöres nemligen af en församling, från början afsedd att omfatta deputerade från såväl det egentliga konungariket Danmark som hertigdömena, eller ett slags helstatsrepresentation. Danska riksdagen utgöres återigen af det egentliga konungarikets enskilda representation. Da Kussell nu föreslar att de utomordentliga utgifterna skola bestämmas af riksrådet samt de olika ständerförsamlingarue i hertigdömena hvar sör sig, fråntager han helt enkelt sjellva konungariket rättighet att, jemlikt med hertigdömona, bestämma ensamt för sig, ty i riksrädet inga, såsom nämndt, älven elementer från de andra statsdelarne, Det är ett ofrivilligt misstag — så vilja vi åtminstone tro, men ett så vigtigt peremptoriskt dokument som detta får ej göra sig skyldigt till så grofva misstag. Danmarks ofliciela tidning, ÅBerlingske Tidende upplyser, i strid med hvad tyska blad förut utbasunat, att hvarken Frankrike eller Ryssland hos danska regeringen tagit några steg för Russellska notens understödjande. Danska regeringen har emellertid ej dröjt ett ögonblick med den märkliga notens besvarande. Dagen efter det förslaget blifvit meddeladt utrikesministern i Kopennamn, lät denne förklara grefve Russell, att hans forslag var oförenhgt med monarkiens bestånd, att det måste leda till anarki och upplösning. Detta hr Halls svar foreligger nu i sin helhet och är hållet i en värdig ton. Det sforklarar, att danska regeringen ej vill under några omständigheter uppgifva den gemensamma författningen för Danmark och Slesvig, hvars upprätthållande är en Ööfräga om hf eller död. Det heter den vidare, attregeringen är villig medgifva Holstein allt hvad som onskas;-men uuder det utöCyekliga vilkor, att den öfriga delen af monarkien derigenom icke kommer i något beroende förhållande at Tyskland, och att Forbundet förklarar sig tillfreds-talldt med detta medgifvande. Slutligen uttalas konungens afsigt vara att utvidga Slesvigs forfattningsenhiga rättigheter, hvilket dock säges kunna ske först då den holsteinska trågan bragts i ordning, såsom medel hvartor väl den holsteinska regeringens forflyttande till Plon skall betraktas. I samma note tilllägges, alt en ny, liberal vallag är för Slesvig det mest nödvändiga, för att åvägabringa ett nytt sakernas tillständ i detta herugdöme. Det vil at detta svar och några derpå följande åtgärder å danska regeringens sida -ynas som att denna verkligen vill försöka komma någon väg ur labyrinten. Men harvid gäller det nu för henne, att gå tillväga med kraft och orubblig energi och att i en politik i nordisk anda hädanetter söka sin kompass. tor det danska stats-keppet. Det gläder oss au finna, det vår kollega på platsen, oaktadt sina tendenser, denna gäng med värma och i en klar stil (något som werändels allud är en framstående egenskap der det gäller sanmugens forfaktaude) tager Danmarks parti mot den engelske stalsministerns befallande ton, hvilken synes oss hafva nägonting af protektor gentemot en skyddsstat, men ingalunda lämpa sig för ett sfritt lands statsman gentemot ett annat fritt och sjeltständigt lands oafhängiga regering. Vi ulllåta oss derföre har uppstalla foljande vår kollegas korollarium till den engelska noten: