Göteborgsposten – 20 november 1862, sida 1

länstolar, andra dolde med utskottsbetänkandena sina dugtiga gäspningar — var nämnde Ternström mer än vanligt rik på amendementer och tycktes aldrig vilja sluta. UHr erkebiskopen tycktes längta efter slutet och kastade ideligen sina ögon på klockan. Åndtligen slutade hr Ternström — det blef genast lifligare i den varma salen. Nu skred erkebiskopen till redogorelse för de olika yrkanden som under diskussionen framställts. — Ja, sade han med sin skorrande stämma, här har framställts en sådan mängd olika yrkanden, att jag sannerligen ... Flere talare förklarade sig vilja afstå för, att få slut på plenum, Hr Ternstrom tog ksomp ett godt barn. Kyrkoherden Ternström, fortfor erkebiskopen, har kommit fram ned icke mindre än fem olika förslag ... OM kyrkoherden ville afstå från två eller tre vore det bra, ty annars få vi hålla på till 12 här och votera ... Ur Ternstrom hade svärt att neka när hr erkebiskopet bad och afstod ändtligen från två, men de tre andra kunde han ej gå ifrån och följden blef två voteringar 1 sak och en om kontrapropositiomen, så att klockan blef 1712 innan plenum slutades — alltsammans hr Ternströms skull! I Borgareståndet har allt gått sin lugna gäng. Valet af suppleanter till utskotten har gått för sig och som hr Ridderstad uttryckligen undanbedt sig att bhfva suppleant i konstitutionsutskottet, så villfor man denna hans begäran. — Hr Schwan visade i onsdags prof på dåligt lynne derför att flera af ständets medlemmar anmälde sig att tala endast genom att stiga upp och göra en lätt bock. Hr Schwan upsswanade derför medlemmarne att med hög röst anmåla sig, ty det är omöjligt för mig, sade han, att veta för hvilket behof herrarne stiga upp. Ledamoterne skrattade rätt godt. — Den lilla staden X i Westergötland har till detta möte skickat en representant, för hvilken de röstegande i X hyste ganska lifliga bekymmer med anledning deraf att nåmnde representant var så förfasligt käberal, ja rent ut radikäl af sig, och man trodde att han skulle i sin radikala ifver ta sig något oråd före, och, si if var han också litet naj för sin omåtthga Nösfalism. ITarEi flat blef han emellertid icke, när han efter någon tids vistelse här kom under fund med att han var ett riktigt lam i jemförelse med de åtskilliga revolutionärer han här råkade ullsammans med. Han omtalade for sina nya vänner de ogrundade bekymmer både han och hans vånner i X hyst. När det blef fråga om utskottstillsättningen blef vår representant uppställd som kandidat till utskott, men en af det Björckska partiets medlemmar lade sig då ut för honom: Nej, stör honom inte, låt honom tå i fred oah ro gå och titta på våra revolutionsmän! — Den nyvalde ledamoten hr Hesselgren har ännu icke tagit sitt inträde i ståndet. Man väntar sig ett specielt nöje om onsdag, då hr Schwan skall helsa hr Hesselgren välkommen. Med anledning af representanten Odelbergs från Westmanland motion, att kungörelser af hvarjehanda slag ej mer skulle af presten uppläsas från predikstolen, utan af annan lämplig person, dock icke klockaren, i vapenhuset eller på kyrkvallen, uppstod i lördags ett häftigt uppträde i Bondeståndet. Egentligen föranleddes den häftiga ordvexhngen af Heurlins från Kronebergs län yttrande, att han skulle biträdt motionären om denne hade utsträckt sin motion än längre så att man kunde slippa höra presten på predikstolen stå och tigga om offer. Nu brast stormen lös! Prestvännerna kunde ej finna ord tillräckligt starka att afmåla sin vrede öfver den som på dylikt sätt vågat angripa Åkyrkherrarne Heurlin blef ej ensam, han under—