Göteborgsposten – 20 november 1862, sida 1

sjöman som sinancier. Det låter visserligen bra, att vi med 3 öres högre tull på endast ett par artiklar kunna på några få år förskaffa oss en aktningsbjudande marin, men det är ej så lätt gjordt som det är sagdt, och frih. Gripenstedt uppvaktade hr Brakel i lördags med ett ganska lärorikt föredrag i sinansläran, hvaraf han kan draga nytta till en annan gång, och grefve v. Platen, understödd af kommendörkapten Lilliehöök, kapten Skogman (fört. till fregatten Eugenies verldsomsegling) och prem.-löjtn. grefve Posse gåfvo hr Brakel åtskilliga handplagg, som han troligen ej glömmer så lätt, itall ban ännu en gång skulle vilja uppträda som reformator i i vårt sjökrigsväsende. Hr Brakels motion hlnamnade slutligen illa ulltygad i statsutskottet hvarifrån den torde komma tillbaka till stånden i ett än jemmerligare skick. Emellertid torde böra medgifvas, att hr Brakels motion är dikterad af sannaste fosterlandskärlek och öfvertygglse om reformernas lämplighet; det är skada att hr Brakel är så betydligt mera sangvinisk än praktisk. I adelns aftonplenum i lördags förekom ej något af synnerlig vigt, såvida ej dit skulle tå räknas uppträdandet af en af de allra färskaste adelsmännen, hr Bohnstedt, med en motion om 100,000 rdrs anslag till högre läroverk för qvinliga lärarinnor samt af en friherre Cederström, som framkom med den högeligen besynnerliga motionen, att pojkar ej skulle få användas att skjutsa och framför allt ej få köra lata eller styfmunta hästar. Då detta var det första aftonplenum och på en lordagsafton en mängd folk har ledigt, var ståndets läktare proppad med menniskor, som tåligt trotsade den atrikanska värmen. För högvördiga ståndet-har förHutna veckan varit en sorgens vecka, men en gladjenockså. Det der kongl. förslaget om allmänna kyrkomöten har fallit de hogvördige särdeles på läppen och det remitterades hastigt och lustigt, men det kungl. förslaget om äktenskap mellan kristna och judar — början till införande af det civila äktenskapet — fick öfver sig en sådan skur af ullmälen, att man man väl näppeligen väntat sig ett sådant utbrott ar 22 2 från dessa fridens och försonlighetens tolkare. Värst rasade mot förslaget den stränge asketikern dokt. Rundgren från Norrköping, hvilken fann hela förslaget okristligt, Sannolikt kommer dock denna det högvördiga ståndets okristliga jeremiad att tjena till ingenting, ty de tre andra stånden torde tvärtom anse förslaget för mycket kristligt. — Kyrkoherden Ternström är en rolig kurre; han var med vid förra riksdan rein och var rolig också då. Den gången utmårkte han sig för sina många små-motioner, nu har han utmärkt sig genom en enda motion, ven, men ett lejon. Högvordiga presteståndets medlemmar hafva aldrig visat sig knussliga med statens medel; det var väl för att ej gå ifrån denna princip som hr Ternström kom fram med sitt dråpliga förslag att till H. M. konungen personligen skänka Beckaskogs kungsgård i Skåne. Hade någon annan än hr Ternström kommit fram med en sådan motion skulle man ha trott att det varit i säck innan det kom i påse, men hr Ternstroms originalitet är känd och man är öfvertygad att ban tagit förslaget alldeles från sig sjelf. Vare sig nu att förslaget går igenom eller icke, sätter hr Ternström H. M. Konungen i en obehaglig ställning. Under förra riksdagen utmärkte sig hr Ternström också genom att i tid och otid vid afgörandet af någon obetydlig fråga framkomma med yrkanden, två, tre, fyra tillochmed fem generade honom icke det minsta. Ea afton — kl. var så der omkring !;10, åtskilliga med lemmar började lura aft i sina beqväma