Göteborgsposten – 19 november 1862, sida 1

Ä — förhållanden). Om kejsar Napoleon med likgiltighet skall åse, alt det beromda tyska furstendomet Lichtenstein har sätt sig en liberal konstitution, ett farligt exempel för alla omsariska stater? Om exdrottningen af Neapel verkligen ämnar blifva nunna tor allo eller om hon endast lider af en momentell klostermani? Detta sista är en rätt märkvärdig fråga, i hvilken ej blow exkungen hennes man är intresserad, utan ätven hela det nobla sällskap af tyska furstinnor, hvilka på sin tid deltogo i den subskriberade lagerkransen af karatguld. Några sorsäkra visserligen, att den unga drottungen ganska beståmdt är rent törlorad for verlden, andra (deribland hennes gemål) hålla sig emellertid öfvertygade vm av hon endast sor en kort tid låtit innesluta sig i Ursuhnerklostret i Augsburg, för att tolja mamsell Bremers exempel. Det är det vi nu vänta att se atgjordt, men när? Vi vänta icke mindre otåligt att se resultatet af den egendomliga åtgärd preussiska regeringen nyligen vidtagit tör att ötvertyga sig om landets verkliga opinion, förmedelst inkallandet at de gamla s. k. Provinsialstanderna. Konungariket Preussen, rikt på sand, Junkrar och korporaler, är ätven i det afseende battre försedd, än de flesta andra länder på Jorden, aw det eger tvenne särskilda folkrepresentauvner, (konungariket Danmark erbjuder et liknande exempel, men är också namnkunnigt derför). Det har forst och främst sin ordinarie riksdag med otveroch underhus, men det har dessutom de gamla provinsialstanderna qvar trån forra uder. De senare skulle egentigen bhfvit upplösta, nar den nya tortattmngen kom ull lifvet, men man åglomde bort deb, och det visar sig nu, av deri handlade man med stor klokhet och törutseeude visdom, ty det ögonblick kunde ju komma, då de ändå vore bra att taga will, och ogoublicket har kommit. Alltså, man låter uu riksparlamentet gå i vinterqvarter och man inkallar reserven, provinsialständerna, i stället. (Ett memento i parentes om att, nar vi ou i värt kara sadernesland få vår nya representaällon om ewWw är, man behörigen låter en prest begralva syraständsmonstret i en tillrackligt djup grop och med tre skoflar jord viga det at den eviga hvilan, på det att det e) vid något intrikat tilltälle må plotsligen gå igen och spoka på tyra ben!) Hr Bismarck-Schonhausen ämnar sålunda variera med sina parlamenter. Det ena året häller han stor landsdag, det nästa gor ban 1 provinsialständer, — och så gör han i lands dagen igen. Når dessa nu på grund at sin olika sammansättning icke draga jemnt, tussar han dem med lätthet ihop och låter dem till slut, vill Gud, äta upp hvarandra. Allt detta gor han i fullkomligt konstitutionell anda, men han giver sålunda det goda preussiska folket till och med så mycken konstitution, att det möjligen ull slut går under af idel konsutuuonell hypersteni. (Konungariket Danmark erbjuder ew liknande exempel, men är också icke blott namnkunnigt harfor, utan tyvärr nära att do af indigestion.) En enda representation är och blir det normala och helsosamma, vi begära för vår del ej heller mera, men vi begära denna hel. Prinsen af Wales har blifvit myndig och lorumayorn i London har gitvit stort kalas. Vi känna icke le menu vid denna galamiddag, (antaga emellertid att måltiden blifvit mledd med soupe å la mock turtle) men hvad vi veta, är att lord Palmerston vid detta tillfälle har varit förvånande. Förvånande på ett alldeles eget och ovanligt sätt. Denne herre, som eljest så gerna talar