Göteborgsposten – 15 november 1862, sida 1

L— —— — — nu undanröjda; allt har återtagit sin gamla gestalt och det stilla, men verksamma hvardagslifvet fortgår som vanligt. I och med detsamma de sista spåren efter den ståtliga obelisken i brunnsparken försvunnit, har man börjat finna att något fattas på denna plats och att densamma särdeles väl lämpar sig för något offentligt monument. Det har yttrats att den väntade, af enskilda personer härstädes bekostade afgjutningen af professor Molins herrliga grupp Bältespännarne? här skulle erhålla en förträfflig plats; men denna plan torde dock vid närmare eftersinnande böra af sig Jelf förfalla. Ett minnesmärke, ett monument eller blott och bart ett konstverk, hvilket skulle ställas på denna plats, måste, liksom den improviserade obelisken, räcka öfver trädtopparne för aw göra någon effekt, eljest blir det nedtryckt och tar sig ingenting ut, som man brukar säga. När deremot Göteborg får en anledning att resa en obelisk, då är platsen för densamma gifven: der den ljusbekrönta stod, der skall äfven den tillkommande stå. Och är Göteborg så utan anledning att resa en dylik? Långt derifrån! Just samma händelse som skapade den nu nedbrutna obelisken, denna tilldragelse som på samma gång det var snillets seger vid brytandet af nya banor, kommunikationens triumf, bekräftelse på att vår regering och våra upplysta ständer låta Sverige följa med det öfriga Europas utveckling, äfven var lostet om den mest storartade frawtid för Göteborg, denna tilldragelse bör för vår stad kunna anses som den vigtigaste alltsedan stadens grundlägguing och således väl förtjent att i yttre måtto i minnet bevaras åt kommande slägten. En granitobelisk med en enkel inskription, antydande minnesmärkets betydelse, skulle hår med allt skäl vara på sin plats. För Molins Bältespännare! finner man nog alltid en lämpligare plats, helst ett dylikt konstverk ej bör placeras på eller vid stengatorna, utan i särskild plantering, der den ej nedtryckes utan i stället dominerar. Kullen i nya Kungsparken tyckes liksom enkom danad för densamma, men äfven planen midt för nya teaterns hufvudingång erbjnder en förträfflig plats. Antager regeringen den af br Fairman, såsom ombud för ett stort utländskt bolag, gjorda framställningen om lämplig reducering af frakttaxan på jernvägen för transitgods, skall vår hamn få en knappt anad liflighet och Göteborg blifva en ytterst vigtig punkt i samfärdseln och varu-utbytet mellan östra och vestra Europa. Det är endast jernvägen vi få att tacka för denna ökade trafik och derföre är den dag då konungsn från sin estrad i härvarande banhall yttrade Nu är Vestra stambanan öppnad! af så stor betydelse för Göteborgs framtid. Ole Bull har nu lemnat oss sedan han fyra gånger låtit oss höra sina beundransvärda stråktag. De tvenne sista gångerna han uppträdde var publiken ej särdeles talrik, men detta torde mindre få tillskrifvas bristande intresse för den store virtuosen än den lilla oförsigtigheten att så högt beskatta allmänheten. Med vanliga priser skulle nog salongen äfven de båda sista gångerna varit fullsatt. En och annan musikkännare har visserligen trott sig märka att Ole Bulls stråke numera ej föres med samma inspiration som fordom, men för den stora mängden, som ej djupare blickar in i musikens verld, för denna är ännu alltid Ole Bull samma hänförande mästare, trots det att han klippt sin lugg, så att denna ej numera, som manen på en af steppernas vilda hästar, kan skakas uvder inflytandet af de olika och skiftande känslorna. Om Smädeskrifvaren, som af Elfforsska sällskapet gals härstädes i går afton, vill kro