Göteborgsposten – 13 november 1862, sida 1

sjerdedels mil härifrån, är kyrktornet i Dance. Midt emot ligger bron vid Vienne, och detta andra torn är kyrkan i Saint-Maurice. En gång der, äro vi på stora Grenoblevågen, Mr de Bourbon besinnade sig ett ögonblick. — Bah! Låtom oss sakta vår fart något, men framåt ändå! Gud skall hjelpa oss! — Framåt! upprepade PomperantDe voro knappt hundrade steg från de första husen i Dance då adelsmannen stannade framför en förfallen byggnad som syntes vara öde. — Stanna ett ögonblick här, monseigneur, sade han med låg röst. Jag skall rida ända bort till bron för att se efter om passagen är fri, och om de förbannade ryttarne icke hafva kommit dit från något annat håll. Konnetabeln lemnade vägen och gjorde ett slag omkring den öfvergifna ladan, och såg då här och der på fältet qvinnor som bundo upp säd, under det en gammal bonde stod i närheten och nyfiket betraktade honom. För att icke längre väcka uppmärksamhet steg han af hästen och låtsade sätta till rätta hjulen i sporrarne, som likväl förut voro i full ordning. Pompeårant som skyndat till bron fann den fullpackad med en hop hederliga borgare, bland hvilka ordet fördes af en slagtare. Allas ögon riktades på honom, och han å sin sida helsade artigt på denna nyfikna folkmassa. — Mina herrar, sade han, jag har blifvit tvungen att uppehålla mig på min resa, för att låta sko min häst. Skulle