Göteborgsposten – 13 november 1862, sida 1

— — -—-— vember 1862. C. U. Sparro, eller att mec den tålmodighet, som utmarker en sannskyl. dig stockholmare, begapa den mängd svarta mareschallstolpar och platslagarelärlingar, som släpade och släpades på alla gator, n. b. der H. M. skulle tara fram vid sin återkomst Ni behötver bara kasta en blick på våra tidningar under dessa dagar (exetpe tolegrammerna trån Örebro och Göteborg) de tolka saunskyldigast den tomhet som då var rådande. Ändongen kom då thorsdagsmorgonen. Gudskelof, då hade man åter den ullfredsstallelsen att läsa på gathornen: Hans Majestät och Rikets Standers deputerade anlände . .. o. 8. v. I aftonudningarne tillkäannagafs att H. M. skulle ankomma kl. 8 och så och så många minuter efter Göteborgs tid, d. v. s. 24 minuter etter Stockholms. Ni kan ej torestålla er hvad denna jernvägsstyrelsens beräkning at tiden etter Göteborgs meridian vackt mycken forargelse. Vi skulle således behötva ratva oss efter hvad klockan är slagen 1 Goteborg, sade man. YVi skulle vara efter vär ud, bara for göteborgarnes skull! Lyckligtvis har man lugnat sig och skrattat gauska godt då man sew alt, genom detta arrangement i uden för tramernas atgång hit, hrr gotevorgare tå vara ytterst tidigt på benen ifall de vilja fara ull oss, då vi deremot ej benofva bradska det minsta for att fara till Göteborg. — Men det var om illuminauonen Jag egentligen ville tala Thorsdagen var kall och rukig och hvad varre var, blåsig; en skarp bläst tjot från Salt-jon. Alla bodar stängdes redan kl. 2 7 (jag vill ej svara för om någon gnuggig kryddkrämare på Luntmakaregatan eller i Horaskroken holl öppet), och nu borjades folkvandringarne mov Soder i så stora massor, av det kl. 2 8 var nästan omöjhgt att komma längre än till Slussen, hogst ull Sodermalmstorg. Från denna punkt tog ig Gochgatan särdeles praktfullt ut och sjellva torget, sedt trån hogvakten, likaså. Det på hogvaktens tak anbragta dubbla C med kongl. krona kunde omojugen för blåstens skull tändas, men vittnade dock om god vilja, och Carl Johan var också omojlig att framstalla i nagot förmånligare ljus -— allt tör den välsignade blästens skull. Räntmästare-. huset vid Slussen var syperbt ekläreradt och glaspaviljongerna vid Skeppsbron dekorerade med en tat rad mareschaller, visade att de vid illuminationer åtminstone kunna vara at mycken nytta. Kornhamns torg tog sig särdeles bra ut och specielt Cederlundska huset. Stora Nygatan erbjöd en haye af mareschaller och ett mycket bekant hus, kalladt Hvila Hästen, redan domdt att rifvas i anseende ill dess olycksbådande likhet med det lutanle tornet i Pisa, bjöd på tvenne kostliga transvarenter, den ena i andra, en annan i tredje våningen, begge föreställande dagens hjelte, tverste Ericson. Den raske jernvägsbyggaen framställdes på den ena stående på en 5ronskande äng och kladd i nya gentila svara kläder, etter nyaste pariser-suntt med vida Duffarmar på fracken och innexpressibles rv la zouave. Han såg mycket begrundande it och det romsvarta håret tycktes vara brändt :n halstimma förut. På transparenten i andra väningen stod hr öfversten på samma gröna iug i samma svarta genula kläder, nu gräfsårig, men också lika gentilt bränd i häret och pekande på någonting som såg ut som en brinnande masugn, men som vid närmare betraktande skulle soreställa ett lokomotiv. På Lilla Nygatan, midtemot K. Postverkets hus, hade samme oförliknelige artist — så ycktes det — åter framstållt hr öfversten ika genult klädd och pekande på en dito nasugn. Riddarhuset och Rådstugan voro, åsom någon yttrade, Åenkelt men tartligt ipplysta. Den vackraste dekorationen af alla, — — —