Göteborgsposten – 12 november 1862, sida 2

OTULOTCH 208 IIAU HCIYV OUH ålICY 101 HUHERUL jet 1— agande i stölderna och påstår enständigt, att hans on beljuger honom, då denne säger att sadren vait hutvudman i komplotteu. Målet hänvisades till rådhusrätten och qvarsiter såväl Börjesson som Andersson i cellfängelset. — Qvinspersonen Maria Charlotta Hansson stod sår inför poliskammaren anklagad att från arbetsarlen Flodin ha tillgripit en servett och en blå porsinstallrik, hvilka Flodin, som är uppassare hos dokor Thunberg, ställt i fönstret i förstugan utanför lennes kök. Flodin som hemtat vatten märkte geast sin förlust, hvarpå pigorna som han tillfrågade m saken, berättade att en person, sådan som Maria lansson, nyss varit uppe i köket och tiggt samt fornodligen vid samma tillfälle knipit de itrågavarande ffekterna. Nedkommen på gatan såg han en qvina, hvilken passade in på pigornas beskritning. Han illsade en poliskonstapel, som förde med sig qvinnan wp i köket der hon igenkandes såsom samma peron som nyss varit och tiggt. Först då hon tördes ill polisen erkände hon tillgreppet. Detta erkännanle vidhöll hon igår i poliskammaren. Målet remiterades ull radhusrätten. — En landbrukare vid namn Kihlman blef d31 sistl. okt. bestulen hos en qvinsperson i Orums hus på Lilla Berget, der han tillika med en sjöman vid namn Eklund gjort ett besök. Etter att först ha varit inne på besok hos qvinnan, hvarest Kihlman tortärt ol, gick han in tll en annan vid namn Gustatva Johnsson, der han bad att få lägga sig att sotva. Eklund gick in nästan omedelbart efter hovom och såg bonom då stå med öppen portmonä, bvarjemie Gustafva Johnsson hastigt smog undan en sedel. Då Eklund, som kände ull Kiulmans kassa, såg efter i haus portmonna, tann han atv en tioriksdalerssedel forsvunnit. Han sade ull Gustatva Johnsson att hon tagit denna, men det blef då ett allmänt uppror bland ue manga olriga i rummet innevaranue personerna, hvilka utan vidare krus korde saval Kihlman som Eklund ur rummet. En flicka vid namn Anna hade ätven sett då Gustalva Johnsson smog undan sedeln. Denna som blitviv häktad pastou att hon ingalunda stulit några penningar, men att hon, sedan ue bada karlarne gått, hittat en temriksdalerssedel bakom en byra, hvilken sedel Kiblman tormouligen tappat. Nagon ta hade hon ej hatt 1 sin ego. Det upplystes dock, att Gustalva Johusson vid den tiden i en bod vexlat just en tioriksdalerssedel. Målet uppsköts på atta dagaa. — Un artillerist, no. 27 vid tionde batteriet, vid namn Petter Carlsson har blifvit anklagan sor att från skeppsbron ha stulit en pressenmng. Carlsson berättade angacnae atkomsten al pressenmingen, hvilken han verkugen innebalt, att hans hustru biott tillvaratagit den, emedan den legat på gatan da att den kunnat olverkoras hvarpa han hemburit den. Han hade emellertid ej anmalt i packhuset, hvars stämpel pressenningen bar, att han upptagit densamma, utan last mera utbjudit uen ull salu ull ett par personer. Detta såg naturligtvis, uots Carlssons försäkringar, misstänkt ut, hvarlöre malet hänvisades till krigsrätt. Under tiden halles Carlsson i arrest. A — — RÅA PA -A — — — — — En poliskonstapel, vid namn Björk, stod igar anklagad iör att etter en ordvexling på ett nykterhetsvåraushas i Majorna ha ute på gatan tilldelat sjömannen Carl Lind ett slag vid immmngen, hvaraf blodvite töljt. Som Björk inne på värdshuset tällt hotelser emot Lind och då flera omständigheter dessutom talade emot honom, blef han alagd edgang till d. 29 nästk. dec. Dock skulle han förut infinna sig hos sin sörjare, för att sa undervisning om edens vigt och värde samt vid edgangen medhatva betyg derom. På grund al hvad i målet förekommit, skiljdes han tills vidare sran sin tjenst som poliskonstapel. Radhusrätten. Det mot handl. A. V. Audersson af Hanna Dablström anhangiggjorda malet torevar i lordags infor radhusratren, men hade nu förlorat en del at sin hikanta beskaffenhet. IIr ÅAndersson var sjell narvarande och hade medtagit tvenne vittnen, hvilkas utsago verkligen adagalade, att det at honom ull Hanna Dahlström sända bretvet ej varit beraknadt på en knalleflekt i den högre tragiska stilen, utan blott varit ämnadt till ett älskvärdt skämt, en tretlig otverraskning, hvilken dock varit nära att kosta Hanna Dahlstrom ögonen. Sedan den sistnämnda inför rådhusrätten aflagt en berättelse, som otverensstamde med den, hvilken hon afgitvit i poliskammaren, upplästes det bret, som hr Andersson i tebruari månad iillskrtivit Hanna Dahlström och hvilket, utom det uttrycket aw hr A. skulle velat gå i döden for Hanna, itall ett sådant kärleksprof behöfts, ätven innehöll beklaganden otver att Hanna skulle gjort honom ondt och slutade med -en karlig helsumng till dig, min torna alskarinna. Ett annat bref förelastes älven, hvilket A. tillskritvit Hanna, etter det ban blitvit stämd till poliskammaren, och hvari han uppmanade henne att göra honom allt det onda bon kunde; det gjorde honom detsamma, blott det icke vore så forb. skamligt. Det bret, i hvilket knallsatsen varit innesluten togs deretter i betraktande. Hr A. förmenade att detta bref ej vore detsamma som han sändt Hanna Dablström; och föröfrigt trodde han att Hanna bortklippt adressen tran detsamma, på det att man ej skulle se, det utanskritten vore af annan hand än , Det hela skulle således, så vidt ref. kan förstå hr A:s insinuation, vara en tillställning af Hanna Dahlstrom. — Herr Andersson inlemnade derefter en skriftlig förklaring, i hvilken han uppgaf, att han vid jultiden förlidet är at en invalid Bjorn köpt tyra bref med knallpulver, men dervid frågat Björn, om de kunde göra någon skada. Han hade sedan yttrat till sin bodbetjent Aug. Andersson, att då bretven ej kunde förorsaka olycka, ville han sända tvenne at dem till Hanna Dahlström och en annan flicka vid namn Charlotta Pettersson. För att ytterligare förvissa sig om brefvens oskadlighet, hade likväl han och Aug. Andersson hvardera sonderbrutit ett af brefven, utan att de på något sätt skadats, och hade hr A. derpå, såsom förut blifvit berättadt, sändt brefvet Aasa då fallan fixorar stt raf RÅ Utan huller