Göteborgsposten – 12 november 1862, sida 2

3 kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Tvenne gånger har i poliskammaren förevarit ransakning med för andra resan stöld straffade Petter Börjesson, nu anklagad för att jemte sin son ha tillgr fem st. bomulls C. Wahlgrens fö Gossen hade blifvit tvingad af fadern att medfölja honom ut till färgeriet och derstädes inkrypa genom ett söndrigt lönster samt uttaga tygstyckena, första gången d. 19 okt, då tvenne ofärgade väfnader tillgrepos, och andra gånzen d. 25 samma månad, då tvenne hvita och tvenne färgade tyger stulos. Anledning till upptäckten gass derigenom att f. d. sabriksflickan Maria Andersson, som hushållat åt Börjesson, och som hört stölden omtalas, berättat, det Börjesson erbjudit henne ett stycke af samma sort. Det stulna hade båda gångerna blifvit buret till för fickstöld straffade förre handlanden Anders Petter Andersson, hos hvilken sonen till en i Anderssons bod anställd f. d. väginspektor vid namn Sahlsten köpte dem för, såsom gossen Börjesson uppgaf, 25 rår. Sahlsten hade visserligen bemärkt, att icke allt gick rätt till hos Andersson, och särskildt misstänkt Borjesson, vid hvars andra leverering af tjufgodset hos Andersson han varit närvarande. Som han likväl ansäg att saken icke angick honom hade han ej anmält förhållandet. Han hade sält ett par benkläder till den mycket utblottade Börjesson och i betalning derföre at Andersson emottiagit ett tygstycke om 25 alnar. Han visste ej, om hans son, såsom Andersson uppgaf, köpt tygerna. Sonen, som blott varit här nere på besök hade åtterrest till sin hembygd i Håby socken norr om Uddevalla. Tillsammans 94 alnar af de stulna tygerna bletvo vid visitation påträfiade hos Auderssons hustru, hvilken ovetande om att mannen på oärligt sätt åtkommit dem, emottagit dem för att förvaras. Andersson förnekade sig ha uppmanat Börjesson att begå stölden, utan hade den senare blott förklarat sig kunna skalsa dylika tyger, då Andersson sagt sig vilja mottaga dem. I Gossen Börjesson har ett vackert och hyggligt yttre och hans natur tyckes ha förblifvit obesmittad af umgänget med tadreh, hvilken lärer slagit honom, då han vägrat att begå stölder. Börjesson sjelf der