Göteborgsposten – 11 november 1862, sida 1

AA AAe WAWW--W Nya Dagligt Allehanda lät nemligen an gående middagen fur Jernvågsgästerna i Fal skoping på nedresan hit sin telegrafkorrespon dent berätta, att norske storthingspresidentei Harbitz der hållit ett tal, hvaruti förekom mo uttryck, som förvånade och stötte mån gen. Såvidt vi veta, är detta ej med san uingen öfverensstämmande, utan var tvärton stämningen under hela middagen den hjerili gaste, och saknades ej mellan svenskar ocl norrmän varma handtryckningar och hjertlig omfamningar, till hvilket just norrmännens ta mest bidrogo. Att den värde Allehanda-korrespondenter gerna velat blanda litet malort i glädjebäga ren, antaga vi för visst; men om han dermed velat verkligen sprida tvedrägt, tro vi ati han tvärtom misslyckats i sin alsigt. Ty detia referat om verkan af presidenten Harbitztal skall tydligare ån mycket annat bevisa, på hvilka ihåliga och falska grunder de bygga, som å omse sidor Kölen med oklok ensidighet tala om sårad nationalkänsla. Lyckligtvis har en framstående person, talmannen i borgareståndet, grossh. Schwan, redan oflicielt vederlagt Allehandas sagesman, så att tvedrägtsauden med skul kan anse sig förvissad om att antingen ha misstagit sig eller lidit nederlag. Vi redogora här, etter Aftonbladets riksdagsreferat, tor hr Schwans uppträdande vid uillfället, 1 förbigående anmärkande, att Nya Dagligt Allehanda sjelf icke med ett ord oinnämner hr Schwans befogade tillrättavisning och derigenom gor sitt ansvar for hvad deskorrespondent sagt ännu större. Hr Schwan började borgareståndets förhandlingar i pleno si-U. lördag med att ii ett något vidlyftige föredrag, som atven innesaltade en kortfattad skildring at den högtidliga tard, från hvilken rikets ständers deputerade nyligen voro äterkomna, uttala ständets och deputerades innerliga och hjertliga tacksägelse för den storartade gåstvanlighet man allestädes rönt; samt anhöll särskildt att Örebro och Göteborgs hrr representanter måtto till sina resp. städer trambära uttrycken af deuna tacksägelse. Talaren framhöll, hurusom de 4 dagar man på denna resa användt voro långt ifrån att vara förspillda. Det sammantralfande man derunder haft med brödrafolkets representanter hade. såkert hos en och hvar esterlemnat ett outplänligt intryck, som skulle vara langre än för stunden. Detta möte skulle en gång i sanning visa sig hafva varit välsignelsebringande tör Nordens folk. Mycket hade dervid blifvit taladt, men ej ett jota at allt detta skulle talaren vilja vore osagdt; så hade allt burit karakteren af den varmaste vänskap, ja, häntorelse. Talaren beklagade, ut han hade sett, och sett i tryck, att man innorlunda hade uppfattat det; han beklagale, att det ju alltid skall finnas en splitets nde ande till hands, som utströr misstroende ;ch oenighet. Han trodde och hoppades dock, wt den skulle allud så fullkomligt som nu komma på skam. I Posttidningen säger referenten för sam na tillfalle, att hr talmannen yttrat: De tal, om i Falköping hållits af de norska storbingsdeputerade hade alla burit prägeln at en mest vänliga sinnesstämning; och vore et att förmoda, att detta möte mellan de venska och norska deputerade skulle bära hognande frukter för framtiden. Beklagligt ore dock att en ond genius skulle finnas, om söker att alstra misstroende, om icke nåot ännu värre, mellan de båda rikena. — liddagen i Göteborg hade varit storartad och ke utan sin politiska betydelse — de kungsss rd der yttrades (om det fasta bandet mellanss verige-Norge) vore, derom borde man vara sa örvissad, kungsord i ordets fulla och skönaLe mening?te