Göteborgsposten – 11 november 1862, sida 1

S — — — konstitutionelt samhälle allt hvad associationer heter vara fullkomliga öfverflodighetsvaror? Oss synes detta sorbud för Hushällmogs sällskapets sammanträde, som i allo är fö Finland så väl behöfligt, klart vittna om au man i Petersburg ännu icke anser Finland moget för ett konstitutionelt statsskick. Man måste nemligen i detta fall ledas med tankarne tillbaka till första utbrottet af den senaste rörelsen i Polen, hvarest ungefar under samma förhållanden ryska regeringen bätvade tillbaka för den makt, som de upplysta männen af nationen, geuom alt laga om hand landets och srihetens sak, voro nära att erhålla, och hvilken, lemnad i tri utveckling, slutligen skulle tvinga kejsaren att lyssna ull den eniga nationens rost. Der polska hushällningssällskapet sammanträdde i Warschau under gretve Zamoiski såsom sin ordlorande, och det var naturligt att dervid landets olyckliga ställning skulle komma ill tals. Man berättade hvarandra, huru öfver hela Polen äkerbruket läg nere, huru bristen på kommunikationer höll alla näringar och yrken i en linda, som uppfyllde sosterlandsvännoen med smärta, huru allmänbildningen i grund försummades, ja, nästan motarbetades, hvarföre till det materiela eländet ätven kom ett andligt, hvilket gjorde schakten mellan de hogre klasserna och massan ännu bredare, samt ingat denna senare ett misstroende till de torra, hvilket visserlIgen var ett godt vapen i händerna på en resoring, som syntes hylla satsen: divide et impera!, men alldeles omöjliggjorde landets framåtskridande och tidsenliga utveckling. Under sådana förhållanden otverlade hushållningssällskapets medlemmar på det allvarligaste om hjelpmedlen för landet att kunna komma ur sitt sjunkande läge. Ordföranden grefve Tamoisky sammanräknade de olika meningarne, och den resolutionen fattades, att man skulle uttala landets behof af en friare författning och ett mera decentraliseradt förvaltningssystem, : på det att det måtte få andas egen lifsluft och ej behöfva tvina bort vid den ryska byråkratiens och centralisationens sugpump. Sällskapets behof blef kändt, regeringen rasade och stängde dess dörrar — och följden blef den vapenlösa revolt i hvilken polska folket ännu i dag står till de ryska myndigheterna. Hvad har väl Polen för utsigter till sjelfstyrelse och behöflig frihet? Inga. De torbättringar, som kejsaren låter intora i detta konungarike, äro blotta larver, och endast betecknade som kejserliga nådegålvor. Centralisationssystemet är ej det ringaste kastadt öfver bord och despotismen florerar derföre fortfarande. Polen skall ej komma ett sjät framåt under detta styrelsesystem, och dess tillstånd måste derfore fortfarande väcka förtviflan hos hvarje vån af framåtskrilande och frihet. Hvilken är skilnaden mellan ställningen Polen och den i Finland? Rirga, alltför inga, ehuru dock den finska nationalkarakerens seghet, denna björk med masur i, åter oss mera hoppas på en allmän opposiion mot regeringens undertrycksåtgärder. Nästan allt ligger i Finland i lägervall, iksom i Polen just tillfölje af detta despotisktaderliga system som kejsar Alexander tyces betrakta såsom idealet för regering. Lanets åkerbruk har visserligen i någon mån ått framåt, men ej på långt när i den skala om man kunnat vänta under friare lagar och allt tillåten sjelfverksamhet. Länshushållningsällskaperna hafva utgjort den ringa kärna, varpå man byggt; men då en fri diskussion alla de ämnen, hvilka ett lands jordbruk ära berör, ej varit utan inskränkningar tillåon, har man icke kunnat allmänt framhålla igten för just åkerbruket at en sådan bandngsfrihet, under hvilken regeringen helst