Göteborgsposten – 10 november 1862, sida 1

flutna, skall jag laga att ni vänder edra tankar på framtiden som kanhända åt eder förvarar en oförmodad lycka. — Jag har just i dag förlorat min moder, min fru, svarade den bleka unga flickan med värdighet. — Ah, vi skola tillsammans bedja Gud för hennes arma själ, svarade Diana med tröstande röst. — O, hvad ni år god, kära tant! utropade Didier. — Måste väl det, sade grefvinnan, detta barn höll på att ryeka er ifrån dem som älska er. Således, om vi vilja behålla eder, måste vi äfven söka att genom en mild och öm behandling fängsla henne vid oss. Och alla tre styrde sina steg till den andra salen i slottet, under det hofmästaren ledsagade dvergarne till den åt dem bestämda boningen. III. Sanct Huberts medaljer. Säsnart konungen fick underrättelse om att konnetabeln flytt från Seigneur Perot Warty de la Bretonnidre skyndade han sig att utsända kuvirer öfver hela Frankrike. Befallningar utfärdades att gripa mr de Bourbon, att bemägtiga sig hans egendom och att inlägga garnison i hans slott, samt att arrestera icke allenast alla hans anhängare som försökte att beledsaga honom på hans flykt, utan äfven dem som kunde misstänkas på något sätt hafva del i hans förräderi. Sålunda påträffade stormästaren af Frankrike, som tagit