Göteborgsposten – 8 november 1862, sida 1

SALA —— — — — Röda hafvet. Det återvändande lifvet har dock ej, såsom de ånyo lössläppta vågorna haft någon fiendtlig saraonisk här att dränke och omintetgöra, utan endast att i minnets album iurista med guldbokstäfver Den 4:de och 5:to November 1862. Det är tyst och stilla i staden, som lik-. nar en plats, från hvilken nyligen en sto lägrad här uppbrutit, efterlemnande en liten truppstyrka att ritva upp de sista tältpinnarne och bortföra lägerbalmen. En dyster himmel skänker en sorglig haltdager och en kall östanvind biter i skinnet. Ötrverallt är man sys-elsatt att utplåna spåren af hvad som under ett par dagar varit källan till fröjd och gamman. Banhallens storartade dekorering ligger redan i ruiner: den kgl. estraden har återigen blifvit simpla bräder och blått lärtt, de lysande inskriptionerna äro numera endast glasbitar, och der, hvarifrån tusende blixtrande ögonpar med stolthet och glädje girigt hättades på vår unge, manlige och svenske konung, der står redan en rad tomma jernvägsvaggoner, spoklikt blickande med sina ihåliga ogon, sina tomma fönster. Bit för bit nedbrytes den stolta obelisken, som lik en pharus gummade i natten, for att måhända sedermera uppträda i form af ett plank vid något af stadens allmanna arbeten. Gustaf Adolf mister sin strålgloria och sina fyra kronor, för att åter liksom med häfdens och minnets lampor, belysas af fyra gaslyktor. Allt är förgängligt. En härjande vind blåser ned glädjens korthus. Säg mig en glädje, som varar beständigt?. — Ja, Minnets! Den 4:de November, som redan förut var en så betydelsefull dag för norden, genom Sveriges och Norges törening på denna dag för 48 år sedan, har nu ytterligare fått en minnets skatt att bevara. Unom musikens verld råknar dagen äfven sina stolta anor, ty det var d. 4 November 1787 som Mozarts Don Juan for första gången gick otver til jorna). Festligt och lysande, som det höfveden rika staden Goteborg, har man ätven här firat den stora dagen, och de 30,000 rdr, hvilka Aftonbladet for några veckor sedan, Gud vet ur hvilken källa, torklarade att Göteborgs stad anslagit för festligheterna, torde troligen ej förslå att ens till en tredjedel betäcka Stadskassans utgifter. De enskilda borgarne hafva väl ullsammantagna drabbats al en minst lika stor utgift, hvilket tillhopa gör ett ganska nätt kapital. En och annan smulgråt skakar väl betänksamt hufvudet vid dessa depenser och beräknar hvad mycket annat godt och nyttigt kunnat ästadkommas för deuna summa; men han glömmer då att beräkna, dels huru en god del af dessa summor sökt sig våg will arbetare, handtverkare, tabrikanter m. fl., dels ock alt representationsskyldighet tillkommer en stad sådan som Göteborg, helst denna fått så oberäkneliga tördelar af den ou lyckligt fullbordade delen af vårt kommande jernvägsnat. Utan att se på det egna intresset, skulle dock Göteborg med säkerhet på ett lysande sätt deltagit 1 en glädje, som är hela landets; och den enskilde skulle ej bäfvat tillbaka för några små uppoffringar, då det varit fråga om, att låta nationalkanslan taga ut sin rätt. Då vi ej 1 staden eger någon enda illustrerad tidning (inom parentes ett ganska egendomligt förhållande för en så stor stad) skulle vi ej ega törhoppning om, att få se några afbildninger från festligheterna, om ej tecknare infunnit sig trån flera håll. Sålunda hade Illustrated London News, den mest spridda af de europeiska illustrerade tidningarne, skickat sin skicklige tecknare mr Wilson. Illustreret Tidende i Köpenhamn hade äfven en tecknare har (0. Bache, den genialiske illustratören af , Anders Tikjob), AREALER SEE ERA EEE SE