Göteborgsposten – 8 november 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsales. (öfvers. fr. Franskan.) Chevrette gjorde stora ögon, men Moucheron kastade en sträng blick på henne och svarade: — Monseigneur, jag svär att jag icke vet hvilken väg mr konnetabeln tagit, men jag svär också att om jag visste det, så skulle jag likväl icke säga eder det. Grefve Aurelien kunde icke längre återbålla sin vrede, hans falska småleende försvann; hans hycklande ansigte betäcktes af en likaktig blekhet, och han ryckte en piska ur händerna på en af drängarne samt rusade emot Moucheron, ropande: — Eländige vanskapling. du skall tala, om jag också skall låta rycka naglarne och tänderna af dig! Dvergen tillslöt ögonen, hans knän vacklade; ty hjeltemod var just icke hans sak. Dock tvekade han icke ett ögonblick. Clotilda betraktade Didier med ett uttryck af outsäglig förvåning.