Göteborgsposten – 7 november 1862, sida 1

Landsvägsriddarne ha genom en viss procent af sitt byte försäkrat sig om medhåll hos dem, som erhållit det officiela uppdraget att göra slut på deras ofog. Kort sagdt, hvarken lag eller ordning har gjorts gällande i detta land, som den store engelske skalden hoppades skulle börja en ny ärofull existens, om det turkiska oket bröts. Att tillståndet inom det unga Hellas varit ytterst bedröfligt är obestridligt. Jag vill dock ingalunda ha sagt att allt detta bör skrifvas på det nu fördrifna kungaparets räkning. En dryg del at skulden ligger otvifvelaktigt hos tolket, som blifvit djupt demoraliseradt under detta långvariga förtryck som daterar sig från Konstatinopels eröfring. Man undrar öfver att detta förslagit att för derfva en så ädel race, som den helleniska, men man glömmer att de redan voro djupt sjunkna då halfmånen efterträdde korset i de östromerska kejsarnes stad; redan då Grekland underkufvades af de romerska legionerna, hade dess söner blifvit ett nytt vekare slägte vidt skiljdt från det som tyllde verlden med Å hKan för sitt mod och sin fosterlandskärlek,, Å Famma gång det gjorde det lilla lan detyul den högre civilisationens ceutralpunkt, Oeh sedan tramskred depravationen oupp örligt, såsom hvar man vet och slutligen inföllo främmande folkslag i landet, för att teke blott göra slut på den rest at borgerlig frihet och själsodling som öfverlefvat så många politiska skiften utan äfven på den helleniska stammens ursprungliga renhet. Våra dagars greker — hvad äro de annat än halft slafver? Men för att återkomma till den närvarande ställningen, så är det utom allt tvifvel att ett annat skål till revolutionen legat i det grekiska folkets önskan, att utvidga sina gränser på sina tordna förtryckares bekostnad — att utgöra kärnan för en ny mäktig stat, som skulle bildas af alla de kristna mer eller mindre grekiska folkslag, som ännu äro underkastade storherrns välde. Den beskedlige kung Otto var icke benägen för dylika funderingar; se der er ytterligare anledning för grekerna att göra sig qvitt honom! Framtiden skall visa oss hvilket bruk detta folk kommer att göra af sin så ett tu tre vunna frihet. Om den satsen är sann — såsom Jag tror — avt endast dot folk, som står högt i afseende på sodlighet och Själsodhng, är moget för en republik, så torde en sådan statsform icke vara synnerligen på sitt ställe i det moderna Grekland. Men hvilken furste skulle kunna komma i fråga att fylla den tomma tronen? Eller vill man välja en infödd grek i Qui vivra verra, och man behöfver icke lefva så synnerligen många veckor för att tå se det. Jag vill emellertid äfventyra en gissning. Det är knappast något tvitvel underkastadt att den grekiska erötringslystnaden och missnöjet, som störtade den bäjerska dynastien underblåsts från det håll der man at gammalt forstår sig på dylika machinationer, der man ehuru representerande den orubbliga absolutismens id6, icke aktar för rof att spela under täcke med revolutionärer för att befrämja sina eröfringstendensers slutliga seger. Behöfver jag nämna Ryssland, som oaktadt stundens svårigheter, brinner at otålighet att fortgå på den bana, den sista parisersreden afsåg att spärra. Den sjuke mannen har ej i det petersburgska kabinettets ögon visat tydligare symptomer till tillfrisknande än att det ännu kan hoppas att förr eller senare tillegna sig lejonparten at hans qvarlåtenskap d. v. s. upprepa den roll man spelat i Polen. Det unga Grekland passar förträffligt såsom avantgarde vid angreppet på det ålderdomsbräckliga Turkiet. Och för att underlätta saken och göra det fullt villigt att gå Rysslands ärenden, pas