Göteborgsposten – 4 november 1862, sida 1

sen gemensamma och äfven söka att gemonsamt befordra dem. Det torde vara obehöfligt, att i detta hänseende påpeka de fördelar Nordens trenne folk kunna draga at den vigtiga förbindelseled, för hvars utförande vi här i dag börja en fest. En snabbare omsättning af våra ömsesidiga produkter på såväl det andliga som det materiela området skall bana väg för den lifligare persontrafik, som skall föra oss oftare tillsammans, för att i hvarandras sällskap tälja gamla gemensamma minnen, klara en mängd dunkla missförståud, gifva oss en värdig uppsattuing af det närvarandes betydelse och väcka hos oss forhoppningar om nåendet af ett stort gemensamt mål. Det betydelsefulla deri att denna förbindelseleds invigning eger rum på årsdagen al Sveriges politiska förening med Norge är oss ett godt järtecken för de trenne nordiska folkens blifvande skandinaviska enhet. Hvad särskildt våra bröder i Danmark angår, är den nya förbindelseleden en sak af vigt, som vid ett sådant tilltälle som detta ej bör förbises. Man är nemligen sysselsatt med anläggandet af en jernvag genom Jutländska halfön, hvars sträckning blir trån Eidern till Skagens udde. Denna senares nära läge till vår bamn, der Nordens handel skall alltmera koncentrera sig, flyttar befolkningen i såväl Norre som Sonder-Jylland invid våra dörrar och skall såmedelst närma till hvarandra länge obekanta grenar af ursprungligen samma folkstam. Liksom den södra stambanan från Sundet skall draga de danska öarne närmare äfven det inre at Sverige; sålunda skall den stora jernvägskedjan Eidern-Skagen och Göteborg-Stockholm gitva intressena i Slesvig och Jylland en nordisk riktning och i sin mån befordra den nordiska politik, som af oss alla tre gör en statscomplex, genom sina rika inre hjelpkällor i stånd att gifva vigt åt sitt politiskt-geografiska läge och såmedelst förskaffa sg en värdig plats inom stormakternas råd, för att bevaka det fria Nordens rätt. Må vi ej lemna ur sigte denna omständighet och egoistiskt glädja oss öfver det ljus, som synes sprida sig vid vår egen inpkranktare horisont, för att väcka till lif och verksamhet slumrande krafter, liksom vårens törsta solstrålar sätta jordens krafter i rorelse, väcka myran ur sin slummer och framkalla på nytt sorlet 1 bikupan. Men det är dock ännu blott en framtidstanke, medan vi ha tusendens glädje öfver det nya verket och de fördelar det skall bereda, närvarande framför oss. Vi må derföre icke heller förbise ögonblickets betydelse. Med en rimlig och etter landets verkliga fördel beräknad taxa skall jernvägen, genom den lifligare omsättning den bemedlar, hastigt nog drifva jernhandteringen framåt i en storartad utveckling, något som hittills varit omöjligt tillfölje af bristen på kommunikationer. Förut fattiga trakter, der kapitalet, nutidens slagruta, fattats för grufvors öppnande och malmens smältning, skola nu kunna bli föremål för industriens uppmärksamhet, hvarigenom vanligen snart kapitalet äfven lockas fram. Detär på samma sätt med säd och andra landtmannaprodukter. Saknaden af tillgång till de större afsättningeorterna for dessa alster har länge inverkat skadligt på jordbruket och minskat det verkliga värdet i de kapitaler, af hvilka hypoteksföreningarne med lättbet satte jordegarne i besittning. Men hädanefter skall den hastiga omsättningen gifva jordbrukaren tillfälle och maning att med mera ifver och omtanka egna sig åt sitt yrke, sor att han skall kunna i sin mån tillfredsställa den i stegring varande efterfrågan af hans artiklar. Man har länge klagat öfver att den svenske jordbrukaren forsummar ladugårdsskötseln, hvarförutan jordbruket sällan kan bära sig. Felet har ej