Göteborgsposten – 4 november 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (Öfvers. fr. Franskan.) — Ah, min herre! Ni smädar konungen, utbras Diana. Montchenu kastade en misstrogen blick kring sig, sam fortfor doft: — Jag smädar icke min konung, min fru, ty då skull jag vara en otacksam usling. Han har alltid varit god oct ädelmodig emot mig, och jag älskar honom; men jag kännei honom, Diana, jag känner honom. Jag var hans följeslagare när han ännu blott var hertig af Angouleme och sprang on nätterna genom Paris gator; jag minnes huru han en gång måste fly öfver taken, för att undgå en vanhedrad äkta man: hämnd. Jag var hans följeslagare när han genom en lönn. trappa inträngde i sin systers, Margaretha af Valois, hofda mers rum. Han fruktade ej att förolämpa sin så innerlig älskade syster; hvad bryr han sig väl då om en lumpen un: dersåtes heder? Frans, vår herre, är djerf i sina galanterier och hindren är för honom blott en sporre att fullfölja sit ) Forts. fr. N:o 258.