Göteborgsposten – 4 november 1862, sida 1

Den 4:de November 1862. Den dag som nu ingått är af den betydelse tör hola Sverige, ja, Norden, och särskildt för värt samhälle, att det väl finnes få som icke uppskatta den. Hvad som stort sker, sker tyst, heter det; men när det skett, når täckelset faller från det sullsärdiga verket, då jubla tusenden och gläda sig åt den stora, herrliga synen. De hade ej ögon för de små krafterna särskilda, hvilka arbetade hvar för sig; med desto lattare omlatta de med en blick det stora bela, som just genom sin storhet slår dem 1 ogonen. Så nu. Till ullmanheten inberättades gång efter annan, att än en länk var färdig, an en andra i den kedja utaf joru, genom hvilken man ville forena Österhaf med Vesterhaf; men man egnade föga uppmärksamhet deråt, tills nu plotsligen, nästan förr än vi vågat hoppas, vi se hela kedjan färdig och Birgers otad flyttad intill den store Gustaf Adolfs. Och nu tröjdas vi öfver detta, i förhållande till värt lands tillgångar nästan jättestora verk, och tända glädjeeldar och smycka våra hus, och bjuda hvarann på det bästa vi ha. Det är en känsla utaf stora förboppningar, nej, af en glad visshet, som nu fyller hvarje medborgares inre med tacksamhet till Försynen, som hägnat verket genom de tider af lugn och ro hon skänkt oss, och till de män, hvilka med energi i själen och styrka i armen ej tvekat att utföra det af så många svårigheter, så många hinder mötta verket, genom hvilket nya impulser till lif och verksamhet skola gifvas åt vårt land. Det är vår tid förelagdt, att med ihärdighet och kraft åstadkomma nya förbindelser mellan skilda trakter och sålunda lägga grunden till den lifliga samfärdsel, som en gång skall göra folken sinsemellan bekanta och låta dem så nära känna hvarann, att de å ömse sidor börja högakta hvarandra och bli förtrogna vänner, hvilka göra sina intres— — —X— —— Ä.Ä X—X X ——.—.—— —