Göteborgsposten – 30 oktober 1862, sida 2

är det! ganska lätt och äfven förlåtligt om man i grådagningen en sjötjock höstmorgon, isynnerhet om andra landkänningar icke äro tillhands eller synliga, tager miste om tvenne båkar, som åro hvaraadra till färg och utsesende i öfrigt lika, men till betydelsen så olika, i det att den ene gifver tillkänna ett inlopp och den andra grund. Detta förhållande är ock ett faktum, så mycket mera oförlåtligt som afståndet mellan dessa båkar endast utgör 2 mil. Det är sannt, att vid klar luft och full dag bör ett sådant misstag icke ske, och hade då ej heller inträffat med Filipstad; men under sådana omständigheter, som förekommo vid Filipstads strandning, kan denna icke läggas befälhafvaren eller besättningen till last, så mycket mindre som flera sjöfarande förutsett att missvisning här lätt kan ega rum, och i anledning deraf anmodat vederbörande att, till förekommande af olyckor, låta måla dessa båkar med olika färger. Norrköpings museum. Norrköpings Tidningar berätta: Till det tillämnade museum härstädes, hvilket kommer att en gång inrymmas i dertill särskildt afsedd passande lokal uti nya läroverkshuset, har andre stadsläkaren d:r Åberg skänkt en ganska dyrbar samling af mynt, snäckor, insekter m. m. Vi hafva hört denna samlig i värde uppskattas till ända 10,000 rdr. Äfven från direktören A. L. Hård af Segerstad har museum erhållit några vackra gåfvor. Man lär ämna begära hos tekniska skolans styrelse att få museum inrymdt i dess hus, till dess ofvannämnda lokal blir färdig. Skådespelaren Westermark skulle såsom i Måndags gifva en soire i Helsingborg, dervid han skulle biträdas af skånska husarsextetten, men sjelf uppträda på följande storartade sått: såsom Hamlet, Hakon Jarl, Hernani, Carl Moor och Karl XII. Bönhasjagten tyckes nu, liksom i känslan af sitt förestående slut, grassera argare än förut. Sålunda berättas nu från Arboga, att en snickare från Medåker blifvit stämd till rådhurätten för utöfvande af snickeriyrket der i staden. Hans förseelse bestod dock endast deri, att han inpassat, men ej förfärdigat dörrar och fönsterbågar. Till åklagarens förtviflan, frikändes mannen på grund deraf att slik sysselsättning ej kunde betraktas såsom snickarearbete. Ångf. Skåne intogs d. 22 d:s i kronovarfvets docka i Karlskrona, och dervid konstaterades, att skadan å fartyget var så ringa, att det om ett par dagar äter kunde vara fullt sjöklart. Fröken Bornholdt försvarad. I Wadstena Läns Tidning för d. 24 d:s läses: ÅFroken Augusta Bornholdts konsert i onsdags i stadekyrkan var jemförelsevis icke så htet besökt, och hade de närvarande, enligt vår mening, alla skäl att vara belätna med fröken B:s prostationer. Hennes röst, som är en merzo-sopran med särdeles styrka, syllighet och klangfullhet i mellanregistret, fyllde utan ringaste ansträngning vårt vackra och för sången särdeles tacksamma tempels hvalf, hvilka behagligt råsonnerade de vibrerande tonerna. De numror som utfördes voro, med undantag af Beethovens kyrko-aria, visserligen icke af något högre musikaliskt värde, men då de, som här var fallet, väl utfördes, försvara de sitt befinnande på hvilket program som helst. Då fröken Bornholdt öfverallt i Danmark och Sverige erhållit ganska berömmande vitsord öfver såväl sin vackra röst som sin musikaliska execution, bär Norrköpings-Kurirens recension öfver hennes uppträdande der alla kriterier på att vara icke så litet partisk, och vi kunna bestämdt icke dela det stränga och orattvisa omdöme, som nämnde tidning under förebårande at den sköna konstens intresse, uttalat då den beskyllt fröken B. att icke allenast ha gått for tidigt från mästaren, utan att hon tillochmed saknar all musikalisk skola. Vi vädja till alla de närvarande, om de kunde upptäcka något besvärande vid andhemtningen, någon osäkerhet i tonbildningen, bristande taktkänsla, obeskriflig pathos, omotiveradt forte och piano, allt saker, som den stränge förståsigpåaren i Norrköping funnit i Bornholdts execution. Vi som också haft tilltälle höra åtskillig sång och musik i våra dagar, funno tvärtom hos konsertgifverskan mycken lätthet vid andhemtningen, ren och säker intonation, jemnhet i föredraget, fin nyancering och en sann musikalisk känsla. — Det är väl möjligt, att en i