Göteborgsposten – 30 oktober 1862, sida 1

——————— Särdeles roligt lär det varit att se hr erke biskopens mine då han besvarade Carl Andors Larssons nog mycket framfusiga uppmaning till Högvördiga ståndet att ej längre äflas avt ha sitt ord med i politiska frågor utan hålla sig till rent andliga. Med plirande ogon och sardoniskt uttryck svarade b. högvördighot, att presteståndets tid tills dato räckt till för deltagande i frågor at såväl det ena som det andra slaget och han hoppades att äfven hädanefter så skulle blifva händelsen. — Den gamle doktor Sandberg blef utsedd att underhandla med stadens boktryckare rörande tryckningen af ståndets protokoller flera dagar innan han ännu anländt till staden. Det finnes ingen inom hela ståndet som kan pruta så grundligt som d:r Sandberg och det vill ej säga så litet. — Presteståndets klubb företer på en afton då medlemmarne äro samlade der, en bild af det mest patriarkaliska prestgårdslif. Ståndets medlemmar äro här insvepta i en nimbus af Hoppet och Gefle Vapen, som fritt rökas ur bastanta lerskallar, och förtära anständiga qvantiteter sockerdricka, också utan agift; men hvad therutöfver går, det går ur egen pung. Bondeståndet har vid denna riksdag börjat sitt uppträdande helt morskt, åtminstone att doma af de tal, hvilka talmannen höll på rikssalen som ståndets deputerade till kongl. familjen och medständen. Talmannen Nils Larsson i Tullus betonade i sitt tal på rikssalen särdeles skarpt frågan om en ombildning af nationalrepresentauonen. Lösningen af denna företrädesvis vigtiga samhåällsfrågar, sade han, framträder år från år med allt oafvisligare nödvändighet. ln god regering skall ofta finna sina bästa afsigter tillintetgjorda at ett motstånd, framkalladt af fördomar och parti-intressen, och snart sagdt i hvarje större fråga sakna, från den andra statsmaktens sida, stodet af en opinion, som bestämdt och ofortydbart angifver de flestas mening, då deremot en folkfiendtlig styrelse skulle i denna splittring i stånd, klasser och intressen finna en alltid lätt odlad mark för utförande af hvilka som helst mot folkets frihet och väl riktade planer. Det kan ju kallas ett öppet språk, som förslår. I början af sitt långa tal yttrade talmannen några ord om UH. M:ts Årastlösa,, verksamhet, hvari några velat finna en anspelning på skjutsfrågan, kungsskjutserna o. 8. v. Vid bondeståndets helsningstal till kongl. familjen höll Nils Larsson också ett längre tal med hvars tillkomst ganska roliga omständigheter äro förknippade. Då nämnde tal skulle justeras i bondeståndet var detsamma ej mer än hälften så långt som det sedan blef. Ledamoten af ståndet, medarbetaren och delegaren i Aftonbladet P. F. Mengel begärde nemligen ordet och föreslog att man i talet skulle inlägga några ord om nodvändigheten af en representationsförändring. Ståndet mottog särdeles ogunstigt denna Mengels hemställan och nejrop skallade. Mengel fortfor dock i sit yrkande och uttryckte sin förvåning öfver att ståndet ej insåg hvarför dylika ord borde inNätas just i detta helsningstal. Det vore ju helt naturligt derför, att på rikssalen kunde konungen ej svara på ståndets tal, men hos kongl. familjen var det alldeles gifvet att han skulle besvara en dylik interpellation rörande vepresentationsreformen. Detta tog skruf, som nan säger, och de föreslagna orden beslötos skola inflyta i talet. Hur flat blef icke emelertid både deputationen och Mengel då konungen på det långa talet svarade helt kort: Uti de välmenade uttryck, hvarmed J till mig ramburit eder vördnad och tillgifvenhet, igencänner jag den svenske bondens frisinnade nen redliga tänkesätt. Jag önskar framgång ill de eder af Grundlagen anvisade arbeten och örblifver o. s. v. (kursiveringen har jag ta