Göteborgsposten – 30 oktober 1862, sida 1

— T nn— X--n—a— — S -— 2 — Uutgången eller ej. Den utsedde landtmarskalken grefve Lagerbjelkes alla tal anses i gemen för de klenaste och innehållslösaste och af hr grefvens helsningstal till Ridderskapet och Adeln skulle det tyckes som väl K. M. i hela riket ej kunnat leta reda på en mera ovärdig ordförande än hr gretven; så innerligt rörande talar hr grefven om det för honom då djupt nedtryckande af att vara landtmarskalk, så tröstlöst tillstår han ring: heten af sina krafter, att man är färdig att tro hans ord. Det var dock för väl att hr grefven funnit skäl att åsidosätta alla betänkligheter till följd af konungens nådiga vilja och förtroende. Det är emellertid ej värdt att längre sysselsätta sig med grefve Is tal, vare sig till de andra stånden eller till H. M. konungen eller K. Familjen, de äro alla lika intetsägande. Jag öfvergår då hellre till något roligare som tilldragit sig inom Högl. ståndet vid ett af dess plena. Ståndet har denna gång bland sina antecknade ledamöter en kongl. hofpredikant och kyrkoherde vid namn Lagergren. Denne var förl. riksdag vald i presteståndet, men blef det ej denna gång, hvarför han nu begagnade sin sjelfskritvenhet, ty så ,ofrälst namnet Lagergren än låter är det ändå ,frälst. Såsom sagdt, hr Lagergren fick säte och stämma på Riddarhuset. Härom dagen skulle han yttra sig vid en remiss eller hvad det nu var, men hade af misstag tagit plats på en af de främsta grefvebänkarne, hvilka såsom bekant befinna sig till höger och venster om landtmarskalkens stol. Sedan hr Lagergren sluttat sitt anförande fick han ögonblickligt ett besök af Kiddarhusfiskalen, som artigt affordrade honom stadgade böter af 3 rdr rmt derför att han talat från orätt plats. Ur L. tycktes mycket sorbluffad häröfver och skyndade fram till Landtmarskalken, för hvilken han högljudt beklagade sig, med upplysning derjemte att misstaget berott derpå, att man glömt sätta någon nummer på hans pollett, hvilken han till bevis på det riktiga 1 hans utsago förevisade. Vid första ögonkast på polletten upptäckte Landtmarskalken, att nummern ganske riktigt stod der, hvarpå hr Lagergren helt törlägen gick tillbaka will sin först intagna plats och yttrade den vanliga allokutionen: Högvälborne herr grefve och landtmarskalk, Höglofliga ridderskap och adel! Jag ber tusen gånger om ursäkt, alltsammans berodde på ett missförstånd, jag hade icke observerat, jag ber tusen ... Hr Lagergren satte sig. : Knappt hade ban helt lugnt slagit sig ned igen förr än Riddarhusfiskalen, hr Lagerheim, skyndade fram för att krätva honom på ytterligare 3 rdr rmt derför att han återigen talat från orätt plats. Ett ljudligt skratt följde från ståndet, då hr Lagergren nu for andra resan pliktfälldes inom fem minuter. Så lätt kan det gå för sig att synda, till och med för en k. hofpredikant och kyrkoherde; det är ändå lyckligt när man kan försona sina öfverträdelser för så billigt pris som 3 rdr pr resa. Utom de tvenne partier som redan bildat sig inom Ridderskapet och Adeln och hvnka ni torde känna till, m. h., vet ryktet förkunna ett tredje, hvilket skulle vara nära nog liberalt och bestå af en samling helt unga män, hvilka till sin chef valt en adjutant eller ordonansofficer hos H. M. konungen, en ung grefve Liljencrants, son till den bekante landshöfdingen i Stockholms län. Denne förutnämnde grefve Liljencrants yttrade sig några gånger under förra riksdagen i prononceradt liberal syftning och dokumenterade sig såsom en särdeles begåfvad talare. Få se hvad det månde blifva af detta barnet. — Fåfängt lär man denna riksdag spana efter den bekante s. k. gubben Printzenskold, det