handl. J. O. Kullberg att hon en gång i vintras ett år sedan inkom i hans bod och der bad att få köpa ett Ål. kaffe, ett 66. socker och 4 lod tobak. Sedan detta blifvit uppvägdt åt henne begärde hon köpa mjöl. Hr Kullberg gick ut i mjölmagasinet, för att hemta det begärda och åtföljdes dervid af Christina Jonsson. Väl kommen ut i magasinet, sade hon sig i boden ba glömt säcken, i hvilken hon skulle emott mjolet. Ilon återvände till boden, men syntes odermera icke till. Då Hr. Kullberg skulle se etter, vätfore hon ardjde så länge, var Christina Jonsson örsvunnen, och med henne kaffet, sockret och toaken. IIr, permwek brydfle sig dock ej om hela sa tt dermed var det för denna gängen slut. I RR infann hon sig dock åter i hans bod och ville, i förhoppniug att ej igenkännas, förnya samma manöver. Hr Kullberg vägde upp sockret och kaffet ät henne utan att lätsa om det han igenkände henne. Men då det åter blef f åga om att hon skulle glömt säcken, höll han ögonen så noga på henne, att hon ej kunde smyga sin väg. När hon såg att hennes spekulation misslyckades, yttrade hon sig skola gå på apoteket, som ligger midtemot hr Kullbergs bod, och sedermera återkomma samt afhemta sakerna. Då hon väl hunnit ut på gatan, ville hon smyga sig undan, men hr Kullberg som såg hennes afsigt skyndade efter henne. Han fordrade då, att hon skulle betala de varor hon första gången knipit, hvilket hon ganska riktigt gjorde, hvarpå hon fick aflägsna sig, naturligtvis utan att medtaga det sist reqvirerade. På samma sätt och på ungefär samma artiklar hade hon lurat handlanderna Dahlström, Heljesson och Lindström. För det senare tillgreppet blef hon dock redan i somras dömd till ansvar. De båda förstnämnde stölderna erkände bon i polistörhoret, men deremot icke från hr Heljesson, förklarande sig icke ens ha varit i närheten af dennes bod den dagen. Det finnes dock personer, som ha sett henne der i trakten. Målet förvisades till rådhusrätten, och får Christina Jonsson under tiden vistas på tri fot. Hon skulle dock först uppvisas i polisvakten, på det att konstaplarne måtte komma i tillfälle att närmare göra sig bekanta med den listiga qvinnans utseende. FREE,