Göteborgsposten – 29 oktober 1862, sida 1

tektoniskt af den fulländning, att general klen ännu aldrig drömt derom i siaa djupaste drömmar!! Och hvilken lyx! Marmortrappor med guldbalustrader! Silfverbalkonger, insattade med ädla stenar! Jaspisgolf och malachitväggar! Plafonder af agat med friser af äkta perlor! Ljuskronor af dukater, mattor af kaschmirschalar, möbler a! elfenben! Trehundra rum, sålunda dekorerade och utstyrda, det ena rikare, smakfullare, befängdare, ursinnigare, än det andra! Öfver porten en stor vapensköld i medeltids fason, deri en gubbe, känkande med en stor sten på ryggen! (Rothschildska vapnet). Jag har redan nämnt det, Rothschild heter mannen, anläggaren af all denna prakt, skaparen af allt detta vanvett. Och ändtligen för några veckor sedan blef slottet färdigt; en hundraårig park bar blifvit planterad rundtomkring; när man skådar detta Brasilien, importeradt direkte och omsatt på fransk grund, är man frestad att med engelsmannen i den bekanta parisiska pappersträdgården fråga: hur många graders värme man nodgas för jemnan hålla i dessa yppiga buskager eh i dessa doftande alleer. Öppnandet af denna villa — ingenting annat än en 1divet?-thaumiere ornee mina damer och herttir FCC skäll ske i dessa dagar med en visshögtidlighet. Kejsaren har ofvat att göra baronen och baronessan Rothschild den äran vid detta tillfälle. Det skall bli rätt nätt och utan knussel. Egaren har anslagit dertill en 300,000 francs, Man skall iuminstone äta sig mätt och kunna se hvad nan äter. Det skall också bli taffelmusik och slerät en liten bal champötre. Detta herrskap bor onekligen ganska ra och förstår att letva af sivt hlla gudslån. Statslån! hör jag er rätta mig. Ni närker ord? 0. O.