Göteborgsposten – 29 oktober 1862, sida 1

Erik Sparre arm i arm med en bekant radikal, och erkebiskop Reuterdahl entusiastiskt trycka handen på författaren till den Gamle Skådespelaren. I bakgrunden skola skarpskyttarne stå i parad och skyldra gevär för den nya tid, som träder fram ur den stora historiska oskaplighetens ruiner. Så såg jag synen I norrskensnatt, och drömmen varder verklighet till slut. En attendant, låt oss med vår uppmärksamhet följa den oförsagde general Forey och de tappra trupper, hvilka nu en hel månad blifvit nästan lurendrejade nattetid på de franska jernvägarne till de särskilda uthamnar, derifrån de sedan blifvit transporterade till Mexico för att konstruera det nyaå Frankrike på andra sidan Atlantiska hafvet. En enorm myster! Tala också aldrig om det, att det ej må komma för Englands öron! Eller låt oss iafva blicken fästad på marskalk Mac Mahon och se hvad hållning denne väldige kämpe nu månde taga på sin nya plats i fästningen Nancy, denna misstänkta fällbro omedelbart in på det preussiska Rhenlandet. Eller glädjom oss med den sjuke mannen i Konstantinopel, att hans läkare i Paris har sagt, att nu är han gudskelof utan all fara. Det var häromdagen det turkiska sändebudet i Paris hade högtidlig audiens hos den store underdoktorn. -Hvad menar ni, utomordentlige man, om min Herres, Sultanens, politiska helsotillstånd ? frågade ministern med begge händerna för den ödmjukt nedlutade pannan; eger ni oss något hopp? Ni känner hans omständigheter tillräckligt, är det något att göra dervid? Mais certamement! var arkiatar Napoleons svar; krisen tyckes vara öfverstånden, jag kan ej annat se, än att sjukdomen har tagit en alldeles förträfflig vändning, jag lyckönskar honom och er alla dertill. Verkligen, nådigaste store man ! Utan tvifvel! Men hvarför? derför att man ändtligen följt mina råd och recepter. Man borde alltid ha gjort det.t O, alltför sannt! I telegrafspråket heter detta: Kejsaren har yttrat: Jag har med lifligt intresse följt sultanens modiga och liberala politik, hans reformer hafva mitt bisall. Efter detta, hvem kan längre tvifla på Purkiets framtid? Der är en sultan, som finner sin liberalism gillad i Paris och sina reforner i det stora kejsardömets smak. Det är ner, än som kan sägas om den sjuke mannen i Turin. Det talas redan om att Thouvenel skall tergå som ambassadör till Konstantinopel. Stackars Thouvenel! han slutar med att åter li skickad på Porten! hade en viss parisisk Argus Johansson förutsagt redan För tjugo ir sedan, och nu kommer det igen, som nan ser. För öfrigt har Paris i detta ögonblick mnu en annan sak att tala om. . Om vi icke misstaga oss, är det redan o år sedan det berättades, att en viss peron, som förtjenat mycket pengar (utan att ara foljetonist), hade inköpt en betydlig ordareal i en förtjusande trakt vid den lilla ranska staden Ferrieres. Af detta stycke ord skulle skapas en paradisisk park och en s drmidas trädgård, men midt i trädgården ! kulle uppföras en villa i form af ett kejserigt slott, måhända rättare ett palats i form t f en villa. j Il t NV Men hvilket palats och hvilken villa! En!: ullkomlig synvilla! Ett trolleri, ett underverk i Alhambrastil, nen ännu vida underbarare, någonting arki