Göteborgsposten – 28 oktober 1862, sida 1

— —— hm demonstrationen förhjelpa honom till den ef längtade baronets-tseln vid prinsens af Wales instundande myndighetsforklarande, men utsigterna till ett nytt regentskap öfver City och till ett representantskap i parlamentet torde numera ha blifvit särdeles klena. Nyheterna från Amerika täfla med den romerska frågan att ådraga sig uppmärksamhet såväl hos politici ex professo som profana kannstöpare. Till franska nationens heder måste det erkännas att den i allmänhet uppfattar den amerikanska frågan på ett långt fördomsfriare och liberalare sätt än grannfolket i norr, som så länge skrutit af sin hängifvenhet för den personliga frihetens stora ide. Och dock lider äfven Frankrike al kriget och dess bittra följder — blockaden af de upproriska och tariffen i de lojala staterna. Man har sagt att Napoleons personliga sympatier äro för slafstaterna, och hans organ inom den engelska pressen — Morning Post, hvars redaktörer, såsom bekant är, hemta sina inspirationer från det franska ministerhotellet — täflar med Times i advokatyr för södern mot norden. Det påstås till och med att han föreslagit engelska kabinettet ett gemensamt erkannande af de konfedererade staterna, men att detta afvisat den honetta propositionen, samt att kejsaren icke haft lust att taga ett sådant steg utan godt sällskap. Mig synes det dock mindre troligt, enär erkännandet af södern ej kunde annat än mot honom reta bela den del af franska nationen som betraktar slafveriot såsom en styggelse ingalunda förtjent af något vare sig materiellt eller moraliskt stöd från det venda land der man för krig for en ide. Endast en gifven positiv vinst kan förmå den sluge monarken att stöta för hufvudet sina undersåters onskningar och sympatier; och det är ej troligt att slafstaterna, i den händelse de blefve förklarade oberoende, skulle erbjuda något nytt salt för hans uppfinningsrika eröfringsteoris realiserande. Presidenten Lincolns proklamation som af motpartiet förklarats icke vård det papper, hvarpå den skrifvits, är, såsom dot allt mer och mer visar sig, en sak af verld-historisk betydelse, en af dessa stora handelser som börja nya kapitel i den menskliga utvecklingens hätder ). Södern är i raseri och ryter som ett såradt lejon, och dess parti i det gamla moderlandet ryter också. Times och alla dessa organer inom den engelska pressen som tjena slafstaterna såsom drabanter gjuta sin vredes skälar öfver Abraham Lincoln, snart sagdt lagligen och stundligen; de frånkänna honom nära nog alla menskliga egenskaper, göra denne man, så full af tosterlandskarlek och samvetsgrannhet, till ett odjur, en bof och en dåre på en gång. Och hvad svarar det stora fleralet at nordens amerikanare. Gud välsigne Abraham Lincoln! ljuder från alla håll inom len stora amorikanska republiken, der man bevarat frihetens sköna grundsatser i deras arsprungliga renhet, der man icke böjt knä ör slatveriets Baal. Och äfven de inom de ojala staterna som ej inse nödvändigheten eller rättvisan af slafemancipationen sluta sig med en förvånande fasthet till regeringen i Washington för att med alla krafter understoda den på den nya och vådliga väg den valt, för att rädda republikens och den anglo-ameikanska civilisationens framtid. Huru kan man säga att denna proklama) För egen del kunna vi alldeles icke godkänna vår korrespondents unionsvänliga åsigter. Kriget var en Politisk nödvändighet, och slatbefrielsen, genom slafegarne sjelfva, skall äfven bli det. Händelserna se oss änuu icke något berättigande att anse LinsolnS befrielseproklamation såsom någon så ingripanle handling., som korresp. formenar. led. af G.-P.