Göteborgsposten – 25 oktober 1862, sida 1

privilegier; men många af dess medlemmar erkänna, att en förändring ej kan helt och hållet undvikas, äfven om den annu kan uppskjutas. De skola utan tvitvel inse, att forkastandet af ministrarnes i konungens namn framlagda förslag är under nuvarande förhållanden detsamma som att öka deras utsigt ull framgång, hvilka ej allenast angripa missbruken, utan äfven skulle vilja alldeles undankasta de gamla institutionerna. Regeringen eger ett stort inflytande på medlemmarne af denna kammare, till största delen officerare, tjenstemän eller kammarherrar; det är möjligt, att förslaget blir al dem antaget, eftersom det kommer från regeringen och understödjes utaf henne. Hvad presterskapet angår, har man skäl att ifrån detsamma vänta sig ett det mest hårdnackade motstånd, isynnerhet om det ministeriela förslagets emottagande utaf ett enda af de andra stånden ej tyckes vara för detsamma fullkomligt gynsamt. Skall väl presterskapet, i händelse adeln, borgarena och bönderna skulle komma öfverens till förmån för den föreslagna reformen, förbli oryggligt inför denna enighet och framhärda i att bekämpa den allmänna meningen, med fara att derigenom uti en helt och hållet politisk och verldslig fråga kompromettera de heliga intressen, som det borde representera? Detta är en fråga som endast händelserna kunna besvara. Men om å andra sidan presterskapet, oaktadt de tre andra ståndens enighet, skulle envisas i sitt motstånd, bör regerimgen då icke, vivikande för de allmänna önskningarnes tryckning, bestämma sig att bandla det förutan? Förslaget skall framkomma under ett af de första plena i denna månad. I händelse det antages, skall det åyo väckas under trenne olika sessioner (en cas dadoption, elle devrait ötre renouvelåe dans trois sessions difförentec). och, enligt grundlagen, sammanträder riksdagen endast hvart tredje år. Men regeringen kan sammankalla den, sä ofta hon anser nödigt, och påskynda lösningen. För egen del halva vi nu endast velat redogöra för en fråga, som icke allenast är af stort intresse för Sverige, vår gamle bundssorvandt, utan äfven erhåller särskild vigt tilltolj af den rörelse i sinnena och de sträfvanden, som visa sig allt tydligare i norra Europa, Sverige kan vara kalladt, att i en mer eller mindre aflägsen framtid spela en roll, värdig dess skönaste dagar. Det är af intresse att se det förbereda sig derpå. Af den kraft och klokhet, hvarmed det skall egna sig åt dessa förberedelser, skall man kunna döma till styrkan i dess organism och allvaret i dess sträfvanden för framtiden.