Göteborgsposten – 25 oktober 1862, sida 1

—— —h—— Sverige, att den är i skydd för hvarje angrepp. Den kongl. makten erkänner det och identifierar sig i denna sak helt och hållet med nationalkänslan. Hvad göres då mera behof af alla dessa ömsesidiga stängsel, hvilka tvinga landet till orörlighet och sänka staten i vanmakt? Den inom allmänna meningen med hvarje dag mera rotsasta tanken på eu -kandinaviskt förbund och de förbättringar, som skola införas i hären och flottan, för att sätta Sverige på den plats som tillkommer det, hafva slutligen förmått alla att inse nödvändigheten af en genom konstitutionens förändring åstadkommen förenkling i styrelsemaskineriet. Flera förslag ha redan väckts af det liberala partiet för detta ändamål. Antagna af borgareoch bondeständen, hafva de blitvit enstämmigt förkastade af presterskapet, med majoritet af adeln. Regeringen som fann lagförslagen alltför radikala, uppmuntrade motståndet och förblef neutral, men sjelt öfvertygad om nödvändigheten af att förändra konstitutionen och endast af olika mening med de liberala i afsende på måttet at de forändringar som skulle införas, förberedde hon på samma gång ett reformforslag. Under dessa förbållanden har det liberala partiet, erkännande sin vanmakt, beslutat uppgifva hvarje initiativ och afvakta regeringens. Frågan har sålunda förblitvit sväfvande under några år, men nu är det kabinettet, som beslutat att i konungens namn angripa ständerna med ett reformforslag. Detsamma är uppsatt af justitieministern baron de Geer och skall under nu öppnade session framläggas; och det är med hänsyn till detta stora verk och den kamp, som utan tvifvel skall börja, som ministören nyligen ändrats och särskidt grefve Platen inkallats som sjöminister. Den andra och, sanningen att säga, märkligaste artikeln, hvilken dess författare sjelf säger vara en redogörelse för det kongl. förslagets art och anda, lyder sålunda: I stället för det nuvarande systemets lyra stånd, bestämmer förslaget tvenne kamrar: en deputerad kammare, utsedd at alla medborgare, som betala en mycket låg skatt, och en hogre kammare, sow utväljes af landstingen (les assemblåes provinciales). Det nya systemet närmar sig sålunda den allmänna omröstningen, hvilken fullkomligt lämpar sig för Sverige, der alla klasser i allmänhet äro upplysta och sedan lång tid tillbaka vana vid att sysselsätta sig med landets angelägenheter. Hvad landstingen angår, hafva de under det sista året bildats genom en lag, redigerad af Sveriges förnämste jurist hr Nordström. Denna lag, som på samma gång berör kommunen och länet (provinsen), bar för ändamål alt genom byräkratiens nedbrytande inom landet utveckla kommunaloch länsandan, och den kan benämnas såsom en af de bästa och mest frisinnade, som stifiats i Europa. Det är åt dessa landsting som det kongl. representationsförslaget anfortror utväljandet af den högre kammarens medlemmar, hvilka skola kunna väljas bland alla medborgare utan åtskilnad eller klassindelning. Sådant är det af regeringen uppgjorda förslaget; huru skall det nu blifva emottaget? Det liberala partiet har tillkännagifvit sig hafva för atf-igt att endast rösia för ett forslag, som fullt tillfredsställer dess fordringar. Genom att förkasta allt, som icke skulle förefalla det tillräckligt radikalt, smickrade det sig med att kunna med våld tvinga sina årigter på alla dem, som insågo nödvändigheten af en förändring i det nuvarande systemet. Erfarenheten har redan bort visa detsamma, att detta är en dålig politik och att man, genom att framhärda deri, blott skulle gå deras ärenden, hvilkas enda tanke är att försvara sina privilegier och för alltid bibehålla missbruken. Det är derfore allt skäl att tro, alt, då regeringens forslag blir kändt och man skall nodgas uttala sig om dess antagande eller ett uppskjutande i oändlighet af areformerna, alla, som verkligen aro sri-innade och patriotiska inom Sverige, skola understodja detsamma, och förskaffa det en imposant majoritet inom borgare-tåndet. Bönderna hafva allt hittills uttalat sig ull förmån för reformerna, och man tyckes Jemvål hafva anledning att räkna på deras understod. Men man befarar, att regeringens förslag skall bland dem möta ett visst motstånd. Uti de nya allmanna valen skola de hafva att kämpa emot landets mest kända, örmögna och inflytelserika män, och många skola på forhand nodgas afstå från hoppet att bli valda. Skall ej detta antagande inverka på deras vota och finnes det icke anledning I. att af dem frukta ett tyst och mycket beslutsamt, fastän doldt och förstäldt motstånd? Det är tillåtet hoppas, att känslan för det allmänna LL 21 1 — 127175 a