Göteborgsposten – 25 oktober 1862, sida 1

(114—44 20 —... o 98 kort lära nemligen på en afton bhfvit kopta), rekommenderas densamma i polisens benagna hågkomst. Svenska representationsfragan bedömd i utlandet. Den bekanta trauska tidningen Patrie meddelar i sina senast hitkomna nummer etw par aruklar angående representationsfrågans ställning i vårt land, hvilka vittna om en hos transka författare i allmänhet så ovanlig kännedom om forhållandena härstädes, att man tvingas till den förmodan, att de ej äro alldeles främmande för en eller annan offictel svensk penna. Detta så mycket mera som den senare af nämnde artiklar innehåller just förmodade contentan at det i dessa dagar så begärligt väntade kongl. representationstörslaget, om hvars ratta natur föga eller intet annu bland allmänheten utdunstat. Det är tänkbart att man i våra regeringskretsar beslutat delgifva verlden en sann och lättsattlig redogörelse för våra torsattningsförhällanden, på det att den europeiska allmänheten ej mätte lagas, såsom t. ex. i norska frågan, alldeles oförberedd för de stundande händelserna, hvilkas möjliga haftighet genom en väntad förbittrad partikamp skulle inge Enropa föreställningar om en alltför stor skakning inom Sverige och föranleda till för vårt land obehaghga, om ej farliga konklusioner. Möjligen kan afven svenske ministern i Paris baron Adelsvärds besok i Sverige för någon tid sedan stå i något sammanhang med detta offentliggörande. I alla händelser är det at vigt, att finna saken redan bli föremål for den utländska pressens uppmärksambet, och synnerhet då denna hvilar på en så rikug upplattning at värt konstitutionela lif och värt lands behof, som den, hvilken förråder sig 1 Patries artklar. Efter att i den första af dessa hafva på ott klart sätt redogjort för vår riksdags karaktor samt de ollka ståndens särskiljande skaplynne och fysiognomi, säger förfavaren: I vanliga tall kan intet laglörslag goras till lag, utan att ha godkändts af åtminstone tre stånd (kamrar) bland de tyra; men då det gäller förändring i grundlagarne, mäste alla tyra stånden vara ense. Man kan lätt inse, att ett dylikt system mycket mera uppgjorts för motstånd än for framåtskridande. Längt ifrån att öfverensstamma och vara ense i en gemensam tanke, Strätva alla krafterna, som verka enstaka för sig i olika sterer, oftast alt neutralisera hvarandra. Man ser uu de enklaste frågor ofta regeringens verksamhet förlamad, dertore att tvenne at de fyra stånden afgitva ett nekande votum. Det synes vid torsta ogonblicket omojligt, att kunna förena deras fyrdubbla bilall ull förslag om andriug i representallonen. Men vi upprepa dock, att nödvändigheten at en forändring blitvit erkänd at det ofantliga flertalet inom nationen och att regeringen sjelf delar denna årigt. Gentemot krafter, siendtliga mot den allmänna friheten, skulle ett styrelsesätt sådant som det vi ofvan beskritvit, ulltolje jast at sina förvecklingar, erbjuda vissa fordelar. När det upprättades 1 sin uuvarande torm, sökte Sverige, utmattadt af revolutioner och statskupper, framfor allt skydda sig mot återvändandet af dessa förändringar, som varit så menliga tor dess storhet och välstånd ; det todde sig finna ew verkligt skydd iden nya konstitutionen, och det fäste sig dervid af denna anledning, utan att synnerligt tanka ofver att de med alllför mycken om-org uppkastade otangseln mot maktens inkräktningar och folkets ifver en dag skulle kunna bli hinder såväl för landets framåtskridande och valstånd, som tillochmed för regeringens regelbundna verksamhet. Men dess sista konungars exempel har bevisat Sverige, att den konungshiga makten ej allenast icke tänker rikta något angrepp. mot landets frihet, men att den år beredd att gynna dess utveckling. Å en annan sida skulle man bland de mest framskjutna liberala och djertvaste retormvännerna kanske icke kunna finna någon, som skulle tänka på en annan styrelseform än monarkien elle: hysa en emot den nuvarande dynastien fiendthg känsla. Det må vara, att det i Sverige finnes radikala; men der finnas inga legitimister eller doktrinära republikaner. IIvartill tjonar det derföre att omkring regeringen behålla qvar band, hvilka, utan nödvändighet liksom utan någon vinst, äro till hinder för dess verksamhet inom riket och försvaga henne gentemot