Göteborgsposten – 24 oktober 1862, sida 2

— Hade ni icke edra käppar? frågade Didier torrt båda bönderna. — Våra käppar, min unga herre, svarade Remy förläget; ryttarne hade sina dragna värjor i handen, skall jag säga er, och deras axlar och ryggar voro betäckta af kyrasser på hvilka hvarken trä eller jern kunna göra någon skada. Didier vände dem ryggen utan att svara och gick rakt till karabinierarne, hvilka fortfarande ej gaf någon akt på honom, och som omåttligt skrattade åt den arme Moucherons vridningar. Han stannade framför dem, lyfte litet på hatten och sade med mild röst, hvilken darrade en smula, om af hjertklappning eller af vrede är svårt att säga: — Ni måtte tro er vara i ett eröfradt land, mina goda vänner, efter ni såder handskas med folk? Eller kanhända ni äro landets höga herrar, rättvisans handhafvare, efter ni roa er med att hissa upp förbigående folk i träden vid vägen ? Ryttarne blott höjde på axlarne och kastade en medömkande blick på den spenslige interlocutören. men släppte dock efter på tåget i hvilket de redan börjat upphissa Moucheron, hvilken nedföll på marken. (Forts.)