Göteborgsposten – 23 oktober 1862, sida 1

—— — —.— tattare ett varaktigt rykte, på hvilket de fleste utaf dem ännu letva. Huru smärtsamt det än är att bevittna detta förhållande, är det likväl blott ett naturligt tenomen, som knappast skulle bemärkts, om en ny generation uppstått och ersatt deras plats, som mästo betala tiden sin skatt. Då den turkiske humoristen Hodja Nasreddin tillfrågades, hvad det blef at månen, då den var 1 nedan, svarade han, att den höggs i sönder och gjordes till stjernor. Man skulle nästan vara hugad att tillämpa den turkiske humoristens astronomiska ärigter på Frankrikes litterära och koustnärliga sserer — så stort är det antal små stjernor som uppstigit och dagligen stiga upp, medan de storre Duskropparno gå genom sit sista qvarter och efter haud försvinna. Men om litteratörernas antal och mängden at deras årliga alster eudast skulle tagas ull måttstock, då kunde de tio årens kejsardome ej allenast rivalisera med utan äfven ofvorträsfka hvarje föregående period. Så underligt detta än må låla, är det dock bevisadt genom siffror. Antalet at de arbeten som ärngen utgitvas har fördubblats sedan kejsardomets införande i Frankrike. Är 1851 utkommo 1,350 böcker och ströskrifter, då deremot under de två sista åren antalet varit nära 15,000, deri ej inbegripet musikaliska arbeten, gravyrer och litografier, hvilka tilltagit i proportion. Under de tretio åren fore 1851, som omfattade den transka litteraturens mest lysande udehvars, uppgick medeltalet af hvad som ärligen utgals ull ej mer än 6,000 pr är. Dev visar sig icke heller någon brist på omvexling. Foemer at alla färger — melankoliska, glada, känsloomma och dystra. Satirer och idyller, elegier och visor, dramer och komedier, tragedier och sarcer; romaner al alla slag: historiska, husliga, fantastiska, målvingar ur det sociala ifvet; historiska essays, ekonomiska uppsatser och filosofiska undersökningar om alla ting i himmelen och på Jorden, politiska flygskritter, vetenskapliga albandlingar; kortllgen, hela litteratureus sto ra område ligger protvadt, All denua produktivitet har dock knappast frambragt ett enda verk som losvar av olverletva sm författare, eller dragit i dagen ett namn som skulle kunna ställas vid sidan al ens ryktbarheterna af andra rangen under sista generationen. Huru många verk trån de tio sista åren och huru många nya namn finnes det väl, som äro kanda utom en inskränkt krets äfven i Frankrike eller hvilka ihägkommas mer än några tå veckor? Kejsardömet bar mtet verk sådant som de hvilka torr utmärkte en epok i litteraturen, öfverflyttades ull alla civiliserade språk och blefvo monster för andra — intet af dessa namn, som blifvit hvardagsord i Frankrike och hvilkas rykte spridt sig öfver hela Europa. Och det har likväl aldrig funnits en sådan lätthet som nu att bringa det förtraffliga, hvarhelst det finnes, infor verldens ögon — aldrig så snabba forbindelsemedel och så daglig samtärdsel mellan nationerna. Hade det funnits något, som varit värdt att ha, bland allt detta ölverflöd i Frankrike, skulle det för länge sedan blifvit hela menniskoslägtets gemensamma egendom. Fransmännen sjelfva äro fullt medvetande om att deras stållning som ledare af den intellektuela rörelsen i Europa alltjemt sjunker; och de flesta utaf dem, hvilka betrakta sig som litteraturens representanter, visa på den kejserliga regimen såsom förnämsta orsaken till detta fall. Men oaktadt regeringens alla förnekanden häraf och dess påståenden att inskränkningarne för litteraturen äro mera skenbara än verkliga (liksom påpekandet att Racine, Corneille, Moliöre t. ex.