Göteborgsposten – 20 oktober 1862, sida 1

— — höfvan väl, ty hans sorgspel saknar allt poetiskt doft och den licentia poetica, som han tillåtit sig, reducerar sig nästan blott och bart till obetydliga namuforändringar, såsom då han t. ex. låter Oxenstjerna berätta att: Wadståna, Stecheborg und Lekoo Sinu unser. — — — Hvad som emellertid är märkligt, är att åter en tysk förs. begagnat Erik den XIV som hjelte 1 ett sorgspel. Redan förut har Auffenberg i Tyskland och i vårt eget fädernesland, såsom bekant är, Lidner, Beskow och Börjesson sökt framföra den olycklige konungen på scenen. Dock, hvad som torde vara mindre bekant, är att långt före dessa förtattare, knappt hundrade år efter Eriks död, en spansk dramatiker, den berömde Calderon de la Barca uppgitves hafva begagnat sig af historien om Erik (denna historia spriddes genom folkoch sagobocker i mycket forändradt skick öfver nästan hela Europa) såsom stoff för en af sina mest berömda dramer: Åefvet en dröm. Det är dock blott början af Eriks lif, som beröres här: nemligen hans förvisning från fadrens hof, i dramat motiveradt såsom en verkan af fruktan för följderna af de olyckliga stjerntecknen, under hvilka han foddes. I pjesen är händelsen förlagd till Spanien och Erik benämnd Sigismund, Det svenska dramats vänner torde det intressera att erfara, det den nitiske forskaren hr Eichhorn för en tid sedan å en antiqvarisk boklåda 1 Stockholm upptäckt ett manuskript innehållande ett förut okändt svenskt drama, kalladt Thisbe. — Inom kort utkommer i bokhandeln andra delen af Boccacios Decamerone försvenskad af samme hr EIchhorn, som äfven försett denna del med ett försvar for berättigandet att i våra dagar till svenskan öfverfiytta ofvannämnda novellsamling. Vidare har man med snaraste att förvänta ett nytt häfte dikter af Sven Tröst, under hvilken pseudonym en ung lofvande skald döljer sig. Slutligen förljudes ock om en recension i Theologisk tidskrift af V. Rs berömda bok: ÖIbelans lara om OChristus. Hr R. lärer funnit stor nåd for de rättrogna, hvilka, om ock med smarta, se sig nödsakade att i honom orkaänna en suiilrik och lärd motståndare. Till f. d. landsnotumgen irih. Kremers ära gafs för några dagar sedan å härvarande Gille en större Subskriberad middag. Versar, tör tillfallet författade af stud. Ernst Bjorck, af-jongos af en utvald dubbelqvartett. II. H. Erkebiskopen, som föreslog skålen för landshofdiug K., upplaste derefter en skritvelse från utrikesministern grefve Manderstrom, hvari denne i H. M. konungens namn komplimenterade hr K. och tillkännagaf att H. M. utnämnde honom till Kommendor med stora korset af Wa-aorden. Hithörande dekoration ofverlemnades ock samtidigt at Erkebiskopen vill friherre Kremer, som redan förut är K. m. st. k. af Nordstjerne-Orden. Genom domprosten Knös död har Akademien förlorat en at sma unsigt-tullaste och lärdaste professorer. Man sörmodar att prosessor Beckman blir hans efterträdare såsom domprost och e. o. professorn Hultkrantz så som professor. Har Akademien sålunda ty värr förlorat en värdig medlem, så har den å andra sidan dock återförvarfvat tvenne, nemligen professorerna Rabenius och Svedelins, hvilka begge, efter att hafva varit akademi-ka lärare i Upsala, blifvit protessorer i Lund och nu återvändt såsom prolessorer i Upsala. Sedan de butvit behörigen iastallerade här uppvaktades de begge med säng och lefverop af studentkåren. Det tal, hvarmed professor Svedelius besvarade stndentkårens helsning, gjorde ett djupt och oförgängligt intryck på den talrikt församlade skaran al