Göteborgsposten – 20 oktober 1862, sida 1

dersson vid Mindre teatern i Stockholm; hr Forssberg och mamsell Hammarstrand vid Nya teatern i Helsingtors. Den sistuämnda har alltid, och isynnerhet under sistförflutna sejour varit Upsalapublikens förklarade gunstling. Blomsterbuketter utan tal och ända, versar i tidningarne, serenader m. m. dyl. bafva burit vittnesbörd härom. Under en god och insigtsfull ledning, hvartill åtminstone den store öfverinsearen och ledaren ej var rätte mannen, samt genom fitigt studium och aktgifvande på sig sjelf till undvikande at maner, torde ock mamsell UH. bhfva en at våra yppersta skådespelerskor. Nu är hon emellertid eröfrad af det unga Finland, detta törlofvade land för alla Thalias döttrar. På tal om Finland kan jag ej underlåta att påpeka ett nära nog årsgammalt alster af den finska litteraturen, ett verk lika märkligt for det ämne som behandlas, som för der ton och det skrifsätt dess författare begagnar. Författaren är professoren vid Heloingfors universitet Fredrik Cygneus och det ämne han behandlar är Fänrik Ståls Sägner. Bokens tullständiga titel lyder: Om Fänrik Ståls Sagner. Betraktelser af Fredr. Cygnus. Helsingfors, Theodor Sederholms förlag 1861. Denna bok blef för några månader sedan i korthet anmäld eller rättare sagdt påpekad i Posttidningen; dock anmärkte referenten (Eqn) att han ej ville ingå på någon kritik. alldenstund boken ej funnes ullgänglig i svenska bokhandeln. Den har mig veterligen icke heller sedermera funnits att tillgå, om ej efter särskild reqvisition från Finland. Med skäl torde man förundra sig öfver, av ett arbete af en så utmärkt författare, behandlande en ännu utmärktares verk, ej 1 vanlig ordning varit tillgängligt i de svenska boklådorna. Den enda antagliga lösningen på gåtan är, att förläggaren varit mer finkänslig än författaren, och velat bespara denne skammen att läsas, den svenska allmänheten sorgen att läsa. Ty till stor skada för detta i ofrigt så förtjenstfulla verk grumlas och vanställes den lugna betraktelsen af de mest grofva och omotiverade sidohugg mot Sverige och svenska allmänheten. Forf. synes inspirerad af en visserligen varm, men tyvärr dock alltför öfverdruåven omtålng patriotism. Så t. ex. sätter han större värde pa den andra afdelningen at Fanrik Ståls Sägner, än på den första; och hvarför? Månne derföre att denna andra afdelning är mera poetisk ? — nej, emedan den är mera finsk. Men vi låta förf. sjelf tala. Vill man, säger han, bereda sig klar insigt deraf, huru det finska folkets i intensitet och styrka ullvexande sjeltmedvetande inverkat äfven på Runebergs uppsattning af det, han i Fanrikens Sägner besjungit, behöfver man blott anställa en jemtörelse emellan den i första och andra haftet af Sägnerna förherrskande anden. Om också skalden någon gäng i de udigare forsattade dikterna ännu tyckes svätva 1 ovisshet derom, huruvida han egde att be-junga ett Frnskt krig), fördt under Finska fanor, visa sig dessa betänkligheter fullkomligt ofvervunna i den sist utkomna samlingen. Idel Finska tänkeoch handlingssätt, figurer och strider möta oss här, det har gått så långt, att når den unge svenske hjelten Schwerin fått sin välförtjenta hedersplats bland våra kämpar, ingen kan af sångens innehåll ana till att han på främmande jord sett dagens ljus. — — — Att den i Sägnerna rådande sinnesstämningen skall höjande och förädlande återverka på na tionen, hvarifrån den utgått, är otvifvelaktigt. Men den har redan åstadkommit en annan verkan af högst märkvärdig beskaffenhet. Ty enligt all sannolikhet har den i Runebergs ) Kursiveringarne äro af brefskrifvaren.