Göteborgsposten – 18 oktober 1862, sida 1

det torra och tjena henne som föda. De upptagna sakerna skola förvaras i museum. Det är en egen tillfällighet, att detta porslin, om det är 1745 lyckligt kommit i land härstädes, hade blifvit fördt till ostindiska huset, och att det nu, fastän det i 120 år dröjt på vägen, likväl kommer till samma ställe. Man kan icke spjerna mot sitt öde. På tal om fynd må omnämnas ett särdeles intressant dylikt, hvilket i dessa dagar och riktigt som man säger i grefvens tid blifvit gjordt i Örebro. Denna stad eger en gammal vacker kyrka, byggd i göthisk stil. Vandalismen, som under en viss tid i Sverige med siroccovind blåst öfver våra vackraste minnesmärken och fornlemningar, har lyckats i denna kyrka utbyta de äkta götiska fönsterna, förvandla spetsbägarne i desamma till något mellan rundbågsoch vanlig ladugärdsstil, fylla spetsbågarne i Sandstenen med rappad tegelsten och fylla fönsterlufterna med jerngaller och små, små rutor. Den sanna smaken häfdade ändtligen sin rätt, och man beslöt för någon tid sedan att kyrkan till sitt yttre skulle restaureras 1 sin ursprungliga stil. Denna restaurering skall till att börja med sträcka sig till den östra, mot det ovanligt vackra torget belägna gafveln. En ritmästare i staden fick i uppdrag att göra ritning till fönsterna. Just som han var sysselsatt med detta arbete, för hvilket han saknade ledning, då ej några teckningar funnos öfver kyrkans forna utseende, kom man händelsevis att omlägga en trappa i prestgården och dervid påträffade arbetarne ven så konstig sten. Den förevisades ritmästaren och han faun till sin stora förvåning, att det var midtelstenen i det stora götiska fönstret å ofvannämnda gafvel. Sedan han fått denna sten i handen kunde han på linien konstruera sonstret sådant det förut varit. Eni sanning egen slump! Den funna stenen borde vid restaureringen ånyo sättas på sin plats, såsom ett minnesmärke öfver föregående kyrkoråds skönhetssinne. Den s. k. brunnsparken, äfven benämnd Saharadknen eller Karl den trettondes torg, är fortfarande föremål tör vederbörandes benägna omtanka. Under förra veckan har man påkort densamma en massa fin skritsand (kanske för att dölja de plumpar som förut begåtts), hvilken man med vält sökt nedstampa. dålange det regnar och sanden är våt, ligger den äfven beskedligt qvar; men så snart den blifvit torr fattas den af vinden och föres i hvirflar omkring, utefter gatorna, dervid pinande sig in i butiker och väningar, ull stort men för handlande och husmodrar. Anorduningarne i den lilla parken äro troligtvis annu icke slutade, och ifall vederbörande icke hafva klart för sig, hvad som härnäst bör göras, kunde man tillråda dem att lägga en dyrbar turkisk matta ofvanpå den fina, hogtärgade anden. Det skulle göra ett förbåldt storaradt intryck. Ett annat, men mera lyckadt arbete skriler nu sin fullbordan till mötes, neml. de ya bryggorna öfver östra hamnkanalen samt ämpebryggan öfver stora hamnkanalen. Samtga bryggorna äro nu i det allra närmaste ärdiga och det hufvudsakligaste arbete, som terstår är stensättning och planering. Till ippförande af dessa 5 bryggor anslogos förra ret 240,000 rdr, och det vill synas som denna umma blifvit särdeles väl använd under stadsngeniören kapten Richerts ledning. Synnersgast utmärker sig Kåmpebryggan för sit olida och på samma gång vackra byggnadsätt. Den del deraf, som är konstruerad att ppnas för passerande båtar, är särdeles sinnik hvad mekanismen vidkommer, hvilken lätt kötes af tvenne personer. Jernarbetet är örtärdigadt vid Motala mekaniska verkstad