Göteborgsposten – 18 oktober 1862, sida 1

— — stambanans högtidliga invigning. Blommor och grönt, gasbloss, bengaliska eldar och stearinljus, namnehiffer, vapensköldar och transparanter — se der dagens lösen. Med bekymmer ötverräkna husegarne antalet af sina fönster på samma gång de studera priskuranten från ljusfabrikerna; och hvar och en grubblar på någon qvick och sinnrik dekoration, som kan göra effekt och ådraga sig höga vederbörandes uppmärksamhet. Sådana anledningar äro ej at! förakta. Man påminner sig att den person. som i Köpenhamn hade smakfullast dekorerat sitt hus under senaste skandinaviska studentmötet, härför sjelf blef dekorerad af kung Karl med en svensk ordensstjerna. Skridom således till allmän täflan! Görom oss gröna och sättom ej vårt ljus under ena skäppo! — Bland storartade dekorationer, hvilka komma att prunka vid festligheterna, nämnas nu företrädesvis de, som arrangeras för banhallen, som lär blifva ett veritabelt f-palats, samt de vid Bokedal, der under festtågets förbifart en storartad dekoration lär komma att brinna i bengaliska eldar och andra fyrverkeripjeser. — Det är en egenhet, att den stora sjöstaden Göteborg skall hafva en sådan brist på flaggor, att man för dessa festligheter måst från Köpenhamn efterskicka några hundra dylika. Det bevisar, att vi icke äro vana vid nationala demonstrationer, Men vi skola väl ruska upp oss. Inom mindre tid än 3 veckor stå vi då slutligen vid det efterlängtade målet, att på cirka 13 timmar kunna resa från Göteborg till Stockholm. På en jemförelsevis kort tid, synnerligast när man tager med i räkningen de många och stora hinder som varit att bekämpa, har öfverste Ericson fullbordat detta arbete, som med afseende på vårt lands ressurser väl må kallas ett jättearbete. Man skall då snart kunna dricka morgonkaffe i Göteborg och på aftonen bevista en representation å kgl. teatern i Stockholm. Det är ju endast ett par cigarrers väg. Mången hade dock trott, att man efter jernvägens öppnande skulle på en dag i tredje klassens vagn kunna göra en resa till Stockholm för det billiga priset af 25 öre pr mil, således efter 42 mil för 10 rdr 50 öre. Harutinnan har man på dubbelt sätt missräknat sig. Ty först och främst komma ej några tredje klassens vagnar att medfölja de s. k. snalltågen, och för det andra hafva skjutspenningarne för denna kurirskjuts blifvit höjda med 5 öre pr mil för 1:sta klass och 10 öre för andra. Afgiften härifrån till Stockholm blir således å första klass 33 rdr 60 öre och å andra klass 25 rdr 20 öre. Med ångbåt kommer man för närvarande till Stockholm med hyttplats för 27 rdr och ännu billigare naturligtvis med salongsplats. Ehuru det sålunda vill synas som det vore billigare att resa med ängtsartyg, finner man dock lätt att motsatsen just är händelsen. På jernvägen inbesparar man först en högst ansenlig och dyrbar tid och dertill ett par dagars dyrt vivre å ångbåten. På tredje klassens vagn å jernvägen kan man visserligen komma till Stockholm för 10 rdr 50 öre, men för en sådan resa med godståg erfordras tvenne dagar. Det torde äfven dertöre hufvudsakligast blifva snalltågen som komma att anlitas vid personaltrafken på de längre sträckorna, Ett märkligt fynd har nyligen blifvit gjordt i de porslinssaker, hvilka å Elfsborgsfjorden med lYkareapparat uppfiskats från hafvets botten från ett der från 1740-talet sjunket fartyg, tilihörande f. ostindiska kompaniet. I ungefär 120 år har detta porslin legat dernere. Piskarne hafva derunder blifvit vana att äta på inaste ostindiska porslin, de hafva gått tilll. vila på de smakfullaste karotter, dervid sätande sig in i den roll de skola spela när men-J. tiskan af godhet tillåter dem att komma på ll