Göteborgsposten – 18 oktober 1862, sida 1

En själ på vandring. Af miss Maloch. Om jag med en liten beskrifning närmare skulle teckna den personlighet, af hvars lif jag i det följande framställer en enkel episod, skulle det måhända förundra mina läsare att jag knappast vore istånd att, hvad det yttre beträffar, uppställa någon olikhet emellan honom och de flesta andra, och att jag således med ens beröfvade min hjelte hvarje romantisk tillsats, som kunde holja honom med en gloria, hvilken förmådde häfva den skarpa motsatsen emellan de materiella och de ideella momenterna i hans tillvaro. Men nej! Det lif som lefves i individens inre är så fullt af allvar och så rent individuelt, att hvarje häntydning till det yttre väsendet må synas öfverflödig, på samma gång som den äfven i många fall är alldeles vilseledande. Man sammanträffar med en skald, man ser honom äta, dricka, tala om väder och vind, eller om Europas politiska tillstånd, och man finner att han är en vanlig menniska, sådan som tusenden äro det; men kastar man sedan i ensamheten en