Göteborgsposten – 17 oktober 1862, sida 3

na det politiska anscende inom stormakternas råd, som med rätta tillkommer en så stor nation som den tyska och äfven af denna så ifrigt eftertraktas. Hvad har väl derföre varit naturligare, än att detta samma folk just sett upp till Preussen såsom den stat, hvars konung och folk egde liberala sympatier och derföre en gång skulle afkasta det tyska folkets ok? Huru har Preussens regering nu belönat dessa förhoppningar, Den har i sin ställning gentemot sitt folk gifvit de andra tyska staterna föredömet af samma reaktionism, samma förtryckstendenser som de, hvilka så länge utgjort föremål för tyskarnes hat till sina många duodesfurstar. Skadespelet är ej uppbyggligt, det är sannt, men lärorikt; och skall väl en gäng för alla öppna ögonen hos tyska folket för hvad dess frid tillhörer. I sin nuvarande ställning skall Preussens regering stöta ifrån sig hela Tyskland — och konseqvensen skall bli, att Rhenprovinserna mera än nagonsin sväfva si fara för den galliske tuppens klo. Enda säkerheten för Tyskland mot Frankrike är enighet, och just denna enighet har den preussiska regeringen nu tillintetgjort. Följderna skola enligt all sannolikhet ej uteblifva, och deras vidd kan bli ofantlig, om ej Preussens folk i tid tager med sin fulla nationala kraft sin egen sak om hand och låter Wilhelm I veta, huru mycket som verkligen star på spel. Det reaktionära partiet triumferar emellertid under allt detta och ställer till demonstrationer, för att uppmuntra konungen till att gå vidare på sin bana. En dylik demonstration har man äfven lyckats åstadkomma i sjelfva hufvudstaden Berlin. Den halfeller helofficiella Neue Pr. Zeit. innehåller derom toljande meddelande: AÄfven från landets hutvudstad har H. M:t i dessa dagar mottagit en lojalitotsadress, hvariuttalas tacksamhet för den omsorg, som allerhögstdensamme visar för landets väl, och yttras den wullitstulla törväntan, att det skall lyckas H. M:ts fasthet och vishet, att föra det dyrbara fäderneslandet äfven genom denna sorgliga tid, då allmän förvirring och affall råda, till en ljusare framtid, i hvilken återigen alla, som uppriktigt önska se fosterlandet lyckligt, skola samla sig som en man omkring tronen. II. M:t behagade svara adressdeputationens ordförande, att han i allmänhet gladdes öfver dylika demonstrationer, men dock lade synnerlig vigt på dem då de utgingo från landets hufvudstad. Det hade redan länge varit hans afsigt att genomföra en armåreform, och han hade såsom gammal soldat moget öfvervägt den, for att den skulle på en gäng kunna sorbättra armöväsendet och blifva en lättnad för landet. Han hade besvurit författningen och ville bålla den; men der den ej var tillräcklig, skulle konungadömet uttylla lakunen. Fastän det djupt bedröfvade honom, att hans goda afsigt blifvit misskänd från så många håll, och ehuruväl det var möjligt, att tunga tider förestodo, hoppades han likväl att alla trofasta undersåter skulle stå tasta vid hans sida, och att äfven de vilseledda undersåterna skulle vända tillbaka till ett riktigare erkännande. I Times Cityartikel för i lördags läses om Amerika följande: De med sista post erhållna aflärsbrefven från Amerika gå endast ull d. 27 sept., eller tre dagar innan guldagiot plötsligt steg till 23!(; proc. Angående egentliga orsaken till detta plötsliga stigande måste man alltså först afvakta närmare underrättelser. Efter hvad man då visste i NewYork, hade fientligheterna inställts mellan de tvenne armåerna vid Potomaefloden, och det, som för ögonblicket omtalades med största intresset, var det sannolika resultatet af kongressvalen, hvilka skulle ega rum i november. Tanken på ett erkännande eller bemedling från utlandets sida tyckes starkt sysselsätta alla partier, och den itver, hvarmed man kastade sig öfver och trodde på hvarje rykte, som vände sig härom, häntyder på, att man allvarligt önskar en dylik mellankomst, för att en politisk diversion mot den från alla sidor hotande anarkien derigenom må kunna framkallas. Många äro af den åsigten, att Ryssland och Frankrike snart skola erbjuda en bemedling, men att det i detta fall likväl icke finnes utsigt till något resultat,estersom Södern icke vill samtycka till att åter inträda s(i Unionen, och en öfverenskommelse på hvilken annan basis som helst skulle störta kabinettet i Washington. Ett rykte om att man Ifrån Cap Race mottagit ett telegram, som besrättade, att Frakrike erkänt Sydstaterna, uppväckte allmän rörelse på alla marknader och bragte ögonblickligt kurserna i stigande. Bland öfriga, allmännast utbredda rykten var ett, som gick ut derpå, att oenighet rådde bland kabinettets medlemmar, såväl som bland generalerna, af hvilka några tillhörde MUlellans och andra Fremonts parti, liksom man äfven berättade, att hos nordarmåens rekryter lusten för desertering till fienden började utbreda sig som en smitta. I närheten af Lowisville har detta varit fallet med nära 3,000 man, och man fruktar mycket för hvad som skall