Göteborgsposten – 17 oktober 1862, sida 3

angår och isynerhet med hänsyn till den sannolika utgången af skatteutkräfningen, saknar man hvarje detaljerad upplysning. Såsom det tyckes, skall nordregeringen från närvarande stund till d. 1 jan. 1863 behöfva omkring 1 million pund Sterl. i guld ull betalande af räntor, och det är troligen för att möta detta behof, som regeringen sökt att få tag i några at de uti enskilda personers händer befintliga penningar, genom att utfärda sin inbjudning till deponerande af reda penningar på en må nad med 10 dagars uppsägelse och till 4 proc. pr år. Tullen inbringar ej många kontanter, emedan den mestadels betalas med äldre kreditivbevis, hvilka äro utfärdade med det vilkor, att de skola mottagas i dy lika hqvider och svårligen skola gå åt på de första två eller tre månaderna. I Ialien är stämningen hög och man hängitver sig der fortfarande åt de djertvaste illusioner om en snar losning af den romerska frågan. Det heter sålunda nu, att Frankrikes ölverbefalhatvare i Rom, hertigen af Montebello, skall återkallas från denna stad och dervarande ockupationskår samtidigt efter hand förminskas; vid denna underrättelse knyter den ministeriela tidningen UItalia stora sorhoppningar -— ur hvilka väl både bladet och det land hvars namn det bär, snart skall vakna. Handelskamwaren i Messina har enstämmigt beslutat, art förära regeringen en gåfva at en ång-krigsfregatt. Frankrikes finansminister Foulds berättelse öfver sivt fögderi har mycket ullfredsställt meningen i England och, säger Moniteur, gjort det bästa intryck på dervarande finanaerer. Man betraktar den som ett bevis på elasticiteten och lifsfullheten hos de franska rentes, på de torträlfliga verkningarne utaf den at kejsaren intörda handelspolluken samt tör hr Foulds riktiga blick och goda finansstyrelse. Ett ötverskott, har Gladstone en gäng sagt, är källan till en nästan oinskränkt makt hos en regering, och oaktadt sin ofantliga budget tyckas Frankrike och England bäda vara i ständ att forverkliga denna sinansiela makt. Inom senaten har på dagordningen åter kommit det redan för langesedan föreslagna krernadet af en doterad hög kejserlig adel. Den irländska pöbeln har ätven utanfor Englands hufvudstad ådagalagt sin lust tör att ställa till oroligheter. I sjeltva London kom det i onsdags afton forl. vecka till en liten batalj mellan irländska arbetare och gardessoldater, vid hvilket tillfälle de forstnämnda började striden med ropet: Lefve päåtven! Ned med Garibaldi! I Birkenhead stormade 3 å 4,000 irländare ett litterärt institut, i hvilket hölis ett föredrag om Garibaldi. HFlere personer bletvo svårt sårade, och de 40 å 50 poliskonstaplar, som sökte återställa orumngen, kunde ingenting uträtta, innan tvenne katol ska prester kommo tillstädes och fingo pöbeln till att skiljas. — Kardinal Wiseman har utfärdat ett cirkulär till de katolska presterna i bufvudstaden, hvari de uppmanas att besöka de gränder och bus, som bebos af den irländska befolkningen, och genom törmanande ord söka afhälla denna från alt anstillta oväsen. Några engelska tidningar opponera sig kraftigt mot tyskarnes påstående att Englands blifvande kronprinsessa, prinsessan Alexandra, är tyska och ej danska. En kejserlig rysk ukas påbjuder lagskipningens skiljande från admmistrationen, ullsätlandet af tredsdomare, upprättandet af arrondissementsrätter med jurymän ur alla stånd, samt anordnandet af advokatkamrar.