Göteborgsposten – 16 oktober 1862, sida 2

nyttiga och hedrande vorksamhet vi mera än en gång haft tillfälle att orda, behandlade vid sitt senaste sammanträde 11 st. mål, hvilka alla i godo bilades. Ehuru ett så fördelaktigt resultat, som denna komites förlikningsåtgärder redan tillvågabragt, icke ensamt får skrifvas på räkningen af sjelfva institutionen och dess reglemente utan jemvål och sannolikt till icke ringa del på de förmedlande personerna, synes dock att dessa gagneliga stiftelser sortjena en långt större uppmärksamhet och allmännare efterföljd än de hittills lyckats vinna. Jätteskeppet Great Eastern är ännu ej repareradt efter den skada det för någon ud sedan led vid en påstötning i närheten af nordamerikanska kusten. Skadan var dock ej farlig och bestod blott deri, att den yttre. botten fick en remna till följe af stöten. Den inre botten håller fortfarande fullkomligt uto vattnet. Konsten ligger nu blott i att reparera jättefartyget. Detta ämnar man att göra på följande sinnrika sätt, hvilket redan en gång förut begagnats i Milford Haven, då Great Eastern likaledes fått en skada i botten. Man förfärdigar nemligen ett slags flat båt, hvars sidor äro utskurna på det sätt, att då densamma sänkes ned i vattnet under jättefartyget, dessa sidor fullkomligt passa in emot den del af fartygets botten som skall repareras. Sidorna äro försedda med stoppning, så att den då flata båten af kedjor dragas upp mot fartyget, de då sluta till tullkomligt vattentätt mot dettas botten. Från den flata båten leder vidare en rymlig trumma upp öfver vattenytan. Genom denna trumma pumpas det vatten upp som finnes emellan fartygets botten och den flata båten, och genom samma trumma stiga sedermera arbetare ned i det under den söndriga delen at fartyget sålunda bildade vattenfria rummet, samt bota skadan. Stor noggranhet erfordras naturlgtvis vid formandet af den flata båtens sidor, så att dessa komma att passa in mot den del af fartygets botten, som skall repareras, men dertill inskränker sig ock den egentliga svårigheten. Ett landvägslokomotiv, kalladt ,, Vendsyssel, har såsom vi förut berättat blifvit beställdt i England för dansk räkning och nyligen fördt till Köpenhamn. Man har med detsamma företagit flera profresor. En mängd meaniskor ha åsett dessa profturer, och i synnerhet har man med stort intresse åskådat den ovanliga företeelsen att en rad vagnar på detta sätt drages uppför rätt branta backar och tillochmed stanna i desamma. Lokomotivet är bygdt af sabrikant Rickett i Buckingham i England och särskildt konstrueradt för att draga tunga lass, tillochmed om 30, 000 skålpund. Också är den bastighet till hvilken det kan uppbringas ej mer än något öfver två tredjedels sv. mil i timman. Lokomotivet är omkring 15 fot långt med en spårvidd af 40 tum samt hvilar på 2 stora hjul (bärbjul) och ett mindre styrhjul, som är anbragt framtill på en rörlig axel och med hvilken vagnen genom en horisontel ratt kan styras. Ängpannan är anbragt i lokomotivets eftersta del och har ej såsom vanliga lokomotiver en fyrkantig eldstad utan i stället en långsträckt cylinderformig dylik, hvilket är af största vigt, då vattnet i motsatt fall vid färden uppför eller nedför backar skulle flyta bort från eldstadens jernplåtar och förorsaka explosion. ngeylindrarne äro anbrakta vertikalt och pistonstängerna verka genom vefvar på flera i hvarandra gripande hugghjul, som drifva de stora hjulen och derigenom äfven lokomotivet. Vid mycket starka krökningar kan ettdera af de båda stora hjulen löskopplas och stannas. Maskinen är naturligtvis en högtryckningsmaskin och arbetar med 30 hästars kraft. Den är anbragt framför ångpannan och omgifves af en jern låde, som alldeles skyddar den mot dam o. s. v. Den ligger dock blott 5 å 6 tum från jordytan och kommer troligen, ifall hjulen sjunka djupt ned i landsvägen eller då det är mycket snö, att lända till stor hinder eller alldeles stanna lokomotivet. Då man med detsamma körde ned till Toldboden, för att inskeppa det för dess bestämmelseort, som är Frederikshavn på Jylland, stötte också nämnde jernlåda emot en sten, så att den gick sönder. Skadan blef dock ej stor. — Kolförbrukningen är högst obetydlig, nemligen knappt en half tunna kol i timman för hela maskinen. Då vattenbehållarne icke kunna rymma mera vatten än hvad som vpå litet öf