Göteborgsposten – 16 oktober 1862, sida 2

För att fördrifva sin lediga tid hade Datho satt sig framför sin husdörr och spann ull, och bans hustru sprang då bort för att låta spå sig. En gammai. zigenerska, så tandlös och ful att hon kunnat skrämma sjelfva Belzebub, tillfredställde hennes åtrå, hvarföre lönen blef en chaour. I detta ögonblick utgick Dimitri ur hyddan, och under det han närmade sig hviskade tartaren, som igenkände honom under förklädnaden, med läg röst till den gamla zigenerskan orden: Domenti-Bek! Derefter tillade han några ord på tartariska, ett språk, som äfven fursten talade. — Och Naskida, frågade Dathos hustru, önskar ni icke äfven lära kanna er framtid? Hon har spått mig, att jag skall blifva rik. Spåqvinnan hade redan gripit den falske mingrelinrn i armen, hvilken, föga lättrogen, lät henne hållas. Hexan fästade sina brinnande ögon uppmärksamt på hans band och tycktes studera de hemlighetsfulla linierna deri, samt betraktade hans ansigte, som om hon derigenom velat läsa i hans själ. Derefter vände hon sig plötsligt om, med minen af en profetissa, och talade sålunda : Jag ser! Jag ser! Din hand är hvit; den har fört bössan och icke spaden, och du skall dö två gånger. (Forts.)