Göteborgsposten – 14 oktober 1862, sida 1

hvad eljest skulle vara svårt att förklara: Garibaldis adress till det engelska folket. Brinnande tor frihet och natonaliteternas rätt, demokrat till själ och hjerta, ehuru hans förtroende till il re galantuomo trängt hans republikanska åsigter i bakgrunden, misstroende diplomatiken bade af instinkt och erfarenhet, ärlig, uppriktig, konsiderationslos och redo alt oflra sig sjelf, s:tt anseende — allt, kort sagdt, tor realiserandet at hvad som han anser sannt och ratt, af sina älsklingsideer, saknar han flera af de egenskaper, som konstkuera statsmannen. Nalv och lättrogen i fräga om uppskattandet af vardet utat de opmi onsyttringar som goras af solkskaror elektriserade at en ide eller en personlighet, tager ban for kontant den hyllning, dessa demonstrationer, dessa lyriskt-poliuska utgjutelser, som 1 de flesta tall äro ögonblickets barn. Han är benägen att tro att alla aro lika djupt genomträngda al de idger som de proklamera som han sjelf. Se deri torklaringsgrunden ull det olyckliga förevag, som slutade vid Aspromonte! se deri förklaringsgrunden till detta bref till engelska nationen, deri han med så naiv tillförsigt, som motständarne, med något sken af rättvisa, betrakta som löjlig sörmatenhet, uppdrager en plan for denna nations ålgoranden 1 de sväfvande politiska frågorna. Italienska folket hade under tvenne är begagnat sig at hvarje tillfälle för att gitva lutt åt sin glödande entusiasm för Roms tappre försvarare under 1849 ärs misslyckade emancipationsförsök, hjelten från Como och Varese, den ärorike betnaren af södra Itahen, på samma gång det förklarade sig enhällgt för Roms forenande med det italienska konungariket. Han förlitade sig blindt härpå och hvarken tog i beräkning skilnaden mellan ord och handling eller besinnade att ehuru stort inflytande han utöfvar öfver sina landsmän, det ej kan uppväga Viktor Emanuels, enär konungaspiran är för våra dagars italienare symbolen af Italiens enhet, detta mål för deras önskningar. Han tog för afgjordt att nationen och ej blott en liten trupp al frivilliga skulle instämma i hans rop: ÅRom eller doden! och sluta sig till hans standar; han tog för afgjordt att konungens regering hvarken skulle kunna eller vilja motstå denna tolkviljans påtryckning utan långt ifrån att mot honom vidtaga siendtliga åtgärder omsider gilva sin sanktion åt hans företag, tili och med om så erfordrades genom att uppenbart bryta med sin mäktige allierade i nordvest. Så tänkte Garibaldi, och hans adress till engelska folket visar att hans motgångar icke tormått kurera honom från benägenheten att öfverskatta betydelsen af populära demonstrationer och sitt eget inflytande öfver folken. Under sådana förhållanden är det fara värdt att nyheten om den stora bataljen i Hyde Park ingifver rekonvalescenten i Spezzia alltför stora ideer om sitt inflytande öfver det engelska folket i trots af den prosaiska Times protester. Innan jag nedlägger pennan vill jag tala litet om Paris, som ännu alltjemt är i sin döda säsong men dock i min tanka öfverfullt af hf och rörelse. Öfver allt möter man ännu nyfiket stirrande utländningar och landtboar; unga herrar eller damer placerade i eller vid butikdörrarne göra sitt bästa att locka dessa inom sina frestande nyhetsmagasiner — ordagrann ofversättning af magasines de nouveautes. Män sticka i våra händer annonser af alla möjliga slag; den ene lofvar oss orimligare fördelar än den andra, och alla prisa de sina hus såsom de billigaste och bäst furnerade i hela Paris. Vagnar transporterade af tvåfotade dragare och fyllda med frukt, passera genom gatorna och stanna der freqvensen lofvar de fle