Göteborgsposten – 13 oktober 1862, sida 1

vexlade en vemodig, långsam och klagande musik, utförd af en rysk regementsmusikkår, med de psalmer som presterna sjöngo. Till minne af de heliga qvinnorna i Jerusalem gingo framför musikanterna lejda gråterskor, som utstötte genomträngande skri. Furstinnan och qvinnorna i sorgehuset syntes icke till. De georgiska qvinnorna deltaga aldrig i begrafningar, emedan Kristus till sitt hvilorum ledsagades blott af apostlarne och lärjungarne; först följande dag infinna de sig, liksom Martha och Maria, för att gråta vid deras grafvar som voro dem kära. På kyrkogården börjades en mängd ceremonier. De georgiska presterne, som äro mycket snåla, visste att furstens familj var rik och väntade derföre att blifva påtänkta med en riklig likstol. Intill kyrkogården stöter ett litet med helgonbilder och reliker prydt kapell, der man, sedan bönerna och psalmerna förklingat, lägger locket på kistan, innan den nedsänkes i grafven. Så snart presten för sista gången bestänkt liket med vigvatten och kastat en skofvel jord på kistan, skyndade mängden sig i stor oreda bort öfver grafstenarne, liksom från en fest, och spred sig åt alla båll. Klockan var ungefär fyra; hettan var ännu qvafvande och en väldig sky af dam sväfvade öfver staden. Den ende som qvarstannade var dödgräfvaren, hvilken satte sig vid kanten af den öppna