Göteborgsposten – 13 oktober 1862, sida 1

ett enda vingslag förflytta sig från den ena bergstoppen till den andra. Darias broder gick att väcka innevånarne i huset, hvilka sofvo påklädda på läktarne. Sedan några fromma ceremonier, enligt den grekiska ritualen, blifvit fullbordade, nedlade Manoel och presten Dimitris lik i den öppna likkistan och omgaf den med ett tjog vaxljus. Fursten liknade en af sömnen, morgonen efter en batalj, öfverraskad krigare. Hola tiden ända tills likvagnens ankomst läste man böner framför Dimitris qvarlefvor. En talrik menniskomassa uppfyllde rummen och gatan utanför likhuset: der funnos adelsmän, officerare, köpmän, soldater, slafvar, folk af alla nationer, ty Dimitri njöt stort anseende och popularitet för sin tapperhet och storsinthet. Man ställde kistan på likvagnen, som drogs af sex med svarta draperier behängda hästar. Processionen satte sig i gång. Fyra män buro locket framför kistan; bakefter vagnen gingo flere prester, klädda i stolor, hvilka glänste mot solens strålar, och sjöngo hymner för den aflidne. På vägen genom de ojemna och illa stenlagda gatorna vacklade båren vid hvart steg hästarne togo; man skulle kunnat säga att den döde vaggades till sin sista hvila. Efter sorgmessan som försiggick i Tislis metropolitankyrka, den såkallade Zionskyrkan, satte liktåget sig i gång till kyrkogården Pera. Tid efter annan om