Göteborgsposten – 13 oktober 1862, sida 1

Tysken svarar blott: ,,Böj er ned! Frans mannen lyder mekaniskt, och i nästa ögon blick sätter den andre med ett väldigt språng öfver honom, och dansar nedför linan, unde det hans darrande rival skyndar emot torn luckan, inom hvilken han försvinner för at aldrig mera uppträda i Aachen. Detta Kolbers ,,arbete har hittills gäll såsom det bästa och farligaste i den vägen men nu har en fransman hämnat sin lands: mans nederlag i Aachen. Monsieur Blondin är lindansarnes konung, båda hemispherernas hjelte, balancerstångens sto6makt. Det är alldeles i sin ordning att en sådan man funnit en biograf. Blondins lefnadshistoria har redan utkommit, försedd med hans fotografi porträtt och illustrationer. Blondin är född den 24 Februari 1824 i S:t Omer, en för sina lärda prester och sitt ntmärkta snus berömd stad. Fadren var en af Napoleons gamla veteraner och lefde at sina ärorika minnen och sitt fiske. Vid sitt femte år, samma ålder som Mozart hunnit till när han började komponera, började Blondin att dansa på lina. Ett sällskap lindansare och konstberidare kom till S:t Omer, i hvilket en ung karl befann sig, som var klädd i en så förförande himmelsblå drägt, så praktfulla plymer och prydd med ett så blänkande smycke af glas och tenn, att han förvred hufvadena icke allenast på de unga flickorna, utan äfven på gatornas förhoppningsfulla ungdom. Sitt första försök gjorde Blondin på sin moders klädlina, som han utspände emellan tvenne stolryggar. Detta försök var modigt, men olyckligt. De båda stolarno drogos omkull när han besteg linan, och monsieur Blondin kom ned pladask på näsan. Blondin bemäktigade sig sedermera fadrens fisklina, för att spatsera derpå. I detta fall var likaledes hans beräkning felaktig; fisklinan brast, och för andra gången kom hans näsa i beröring med marken, Nu skaffade han sig en gammal matros till gynnare, hvilken var egare af ett bastant tåg, och som egenhändigt utspände detta emellan tvenne trän. Med en sönderbruten spristång i handen beträdde den unge Blondin sin lina och utsörde med den fullkomligaste lycka sin första dans. Man förde honom nu till en gymfastikanstalt i Lyon, och på en förvånande kort tid hade han fullbordat sin utbildning. Han inträdde derefter i familjen Ravels sällskap, som i Frankrike redan förvärfvat sig stort rykte, hvilket i Nordamerika blef ånnu större. Hufvudsakligast i förlitande på Blondins skicklighet for sällskapet 1851 öfver hafvet, och fick icke skäl att ångra detta sitt steg. Under de följande åtta åren blef Blondin, som ställt sig väl med pressen, i alla Unionens städer utpuffad såsom den ende och ojemförlige. Så hade han kommit på modet, och derifrån svingade han sig med ett jättesprång högst upp på ryktets tinnar. Om våren 1859 slet han sig lös från Ravelska sällskapet, och begaf sig till Niagara. Hans utfärdade tillkännagifvande att han på en lina skulle gå öfver fallet emottogs med misstroende och ovilja. Man höll honom för en äfventyrare och narr. Hans företag tycktes vara så liknande det omöjliga, som ett ägg det andra. Afståndet emellan stränderna utgör 1,100 fot, och anstalter att förebygga linans svängande låta ej anbringa sig. I händelse af behof kan man ej påräkna någon hjelp, ehuru lindansaren der, döfvad af det fräsande och sprutande skummet, som sväfvar 160 fot högt i luften, är mera än annorstädes utsatt för olyckan. Redan tidigt den 30 Juni 1859, den för sången på linan bestämda dagen, voro alla platser i närheten af fallet uppfyllda med menniskor. Hvarje jernbanetåg, hvarje ångfartyg