Göteborgsposten – 10 oktober 1862, sida 2

t 111——————— — ———— nare bade dragit fördel af den allmänna oordningen, och smugit sig undan för att söka sin tröst i de närliggande doukanerne (krogarne) med att tömma för några chaours (litet georgiskt mynt) kakhetievin. Strax före nattens inbrott hade man iklädt furst Dimitri hans vackraste kläder och lagt honom på en paradsäng, med armarne utsträckta längs kroppen. Vid hans sida blänkte i skenet af vaxljusen dyrbara vapen och på hans bröst hvilade en gren af heliga boxbomsträdet. Flera gånger hade man tillslutit hans ögon, som åter plötsligt öppnades, likasom till hälften lefvande, men kalla och stirrande. Om hans drag hade varit mindre likbleka, mindre orörliga, skulle mankunnat tro honom sofva någon magnetisk sömn, ty till den grad hade döden respekterat den lugna skönheten i hans ansigte. Mot midnatten öfverlemnade sig hela husct åt hvilan, utom de som vakade öfver fursten och de båda domestikerna som voro på post i försa len. Presten som ätit omåttligt om aftonen lät sin näsa sjunka ned mot bröstet och föll i slummer; tjensteflickan, en vacker, frisk och hvit georgiska. redan fullt utbildad, sof äfven djupt, utsträckt på en persisk matta och med hufvet lutadt emot en kudde. Den lille tolfårige skälmen, som såg sina kamrater i Morphei armar, smög sig sakta till flickan, krypande på händer och fötter,