Göteborgsposten – 10 oktober 1862, sida 2

på skulle afhandlas, och då antalet af deputerade alltjemt växte, så att snart tvenne rök-kup6er ej kunde rymma dem, beslöt man göra anhållan, att få begagna en tredje klassens vagn, der en förberedande diskussion kunde gemensamt ega rum. Härtill gafs äf ven bifall, och snart var en ytterst liflig diskussion i gång, hvilken varade till stationen närmast Örebro, der man ånyo intog sina förra platser. Vid banhallen i Örebro mottogos de deputerade utaf en afdelning af stadens skarpskyttekår, som der var uppställd, samt af värdar för mötet, inqvarteringskommissionen samt en stor mängd folk, deribland många damer. Inqvarteringskommissionen hade för de deputerade ombesörjt logis hos familjer i staden, och så snart man fått reda på sin värd eller hans adress, bar det af uppåt staden, hvilken i skumrasket och den ej så särdeles starka gasbelysningen, som dessutom kämpade med litet månsken, gaf en aning om utseendet af de många, stora och ståtliga byggnader, som der rest sig efter den stora eldsvådan år 1854. Gästfritt, artigt och vänligt mottogs man af sitt värdfolk, och sedan souper blifvit intagen gick man att hvila ut efter dagens resa och debatter, för att stärka sig till påföljande dagens strider. Vid ett sådant tillfälle får man dock icke vara sjusofvare. Så hade förmodligen Örebro frivilliga skarpskytteförening tänkt, ty kl. 6 på morgonen gjorde dess musik-kår revelj, marcherande genom de förnämsta gatorna. Vid ljudet af musiken och trummorna hastade äfven litet hvar upp, för att begagna tiden före mötets öppnande, kl. 9 f. m., till en promenad under den vackra morgonstunden kring staden. Kl. 9 samlades den brokiga skaran i hotellets börsrum, hvarifrån den tågade till den rymliga, nu nätt och jemnt färdiga salongen i andra våningen at folkskolans lokal. Den brokige samlingen, yttrade referenten, och han bör förklara detta yttrande. Allra största delen af de deputerade voro nemligen iklädda uniformer, och med afseende å dessa fick man en ny illustration till det gumla ordspraket: så många hufvuden, så många meningar. Uniformerna höllo sig dock allmännast till den gröna, gråa och blåa färgen. De flestas vapenrockar voro dock, i likhet med Göteborgarnes, gröna. Äfven de grå benkliderna med svarta passepoiler voro de öfvervägande. Föröfrigt voro passepoilerna af högst olika antal och bredd, liksom öfriga prydnader och distinktionstecken, omvexlande af guld, silfver eller snöreu. En kär hade ljusgrå vapenrock med röd kant kring den nedfälda kragen! Mest olika var dock hufvudbonaden; men äfven härvidlag hade de gröna mössorna af armens modell öfvertaget. Garibaldihattar med yfviga plymer begagnades af Stockholms och Motalas skarpskytteföreningar. Egendomlig var äfven Askersunds skarpskyttekärs hufvudbonad: blå med en mycket bred och en smalare silfverlist kring kullens öfverkant. När härtill lägges, att en stor mängd deputerade voro militärer, öfverbetälhafvare för skarpskyttekårer, hvilka dels uppträdde i sin skarpskyttekårs och dels i sitt regementes uniform, så är naturligt att åsynen af det hela var pittoresk. Sedan man, som sagdt, samlats i folkskolans salong, uppträdde ordföranden för Örebro skarpskyttekår, häradshöfdingen E. J. Wikander, och helsade, efter nägra vackra och manliga yttranden om friheten och dess rätta bruk, de närvarande välkomna. LTalaren tillkännagaf derefter, att endast från 2:ne skarpskytteföreningar hade ett formligt nej ingått som svar å uppmaningen att sända deputerade; 13 st. skarpskytteföreningar hade lemnat densamma obesvarad. Från Linköpings och Westerviks skarpskytteföreningar hade skriftligt svar å de uppställda frågorna ingått. (Från Karlskrona ingick under dagens lopp telegram). Sedan derefter de deputerade aflemnat sina fullmakter, hvaraf man fann att 29 föreningar voro representerade genom 54 medlemmar, anhöll hr W. att mötet måtte konstituera sig. Innan man skred till val af ordförande och vice ordförande, beslöts dock att dessa val skulle ske endast inom de deputerades leder. Valet utföll, såsom i gårdagens tidning är nämndt sålunda, att ordföranden 1 Stockholms skarpskytteförenings styrelse, frih Sjjernstedt, med 39 röster utsågs till ordföran. de och mag. Hedlund med 11 röster till vice ordforande. En mängd valsedlar måste kar seras, såsom upptagande häradshosdingen Wi kander, som ej var deputerad. Bestyrelser för mötet hade redan på förhand till sekrete Urare utsett litteratören Lindblad. — — — ...:; X-——Ä ÄU— nare hade dragit fördel af den allmänna oord.